"Nästa säsong blir min bästa"

Det är torsdag kväll. Klockan är strax efter åtta på kvällen och Bladetsporten har bestämt träff med Hans Svensson i ishallen för att prata korphockey, eller hockey-bockey om ni så vill. En sport där Hans Svensson är unik. Han debuterade i januari 1955 som 17-åring. 56 år senare är han fortfarande aktiv.

En legend inom korphockeyn.

– Jag tycker det är otroligt roligt, det är väl därför man håller på, säger Hasse, som representerar Karisma, personalföreningen på Kristianstad Kommun.

I sin ungdom tränade han fotboll med Åraslövs IF (dagens Nosaby IF).

– Men det var bara under ett par år. Det är korpen som varit min grej.

Han har spelat korpfotboll, sysslat med korpskytte och tränar fortfarande badminton i Idrottshallen. Men det är som korphockeylirare han gjort sig ett namn.

– Jag trodde jag skulle vara nominerad till Årets Stjärnskott på Idrottsgalan.

Typiskt Hasse. En man som gillar att skämta. Som gillar snacket i omklädningsrummet.

Allt startade i Tivoliparken i mitten på 50-talet.

– Då hade vi riktiga vintrar, ungefär som den här, säger Hasse.

Sen blev det kanalen där Sommaro ligger i dag.

– Då hade vi 1 500 åskådare på matcherna. Det var ett fantastiskt intresse.

Sen blev det Fängelset och grusplanen där.

Därefter en säsong i Åsum.

Ny flytt och några säsonger vid korpens grusplan intill Sommarlust innan man 1966 flyttade in i den nybyggda ishallen. I den vevan växte intresset för sporten. I början av 70-talet lockade korphockeyn närmare 60 lag indelade i fem divisioner.

I dag finns det en division. Med nio lag.

– På många sätt var det bättre förr, men inte på alla. I dag är vi inomhus, och det är skönare.

Men ni spelar på tider då vanligt folk går och lägger sig?

– Så illa är det inte. I Malmö spelar man korphockey klockan fem på morgonen, så vi är lyckligt lottade, säger Hasse som är lagansvarig.

Det händer att lagkompisar ringer och lämnar återbud för att de inte får barnvakt.

Hasse har lösningen.

– Ta med dom. Det gör jag.

Äldste sonen (Magnus) står i mål.

Lillgrabben (Tomas) är skyttekung.

– En säsong gjorde Tomas och jag 51 mål ihop i division V, säger Hasse, som tar en konstpaus – och fortsätter:

– Han gjorde 50. Jag ett.

Tomas skrattar – och nickar.

– Han är imponerande, farsan. Det är helt otroligt att han bara ställer upp. Och han missar aldrig en match.

Nåja, nästan. Han missade en match 1957. Och så blev det några på 80-talet när ryggen krånglade.

– Jag hade brosk i ryggraden, men det fixade läkarna och i dag känner jag ingenting.

Däremot har han fått tryck över bröstet.

– Jag blir snabbt trött och ska på undersökning om 14 dagar. Läkarna tror att det kan röra sig om kranskärlen, så jag tar det försiktigt.

Korphockey är ett snabbt spel. Varje lag har fem spelare plus målvakt på isen och tacklingar är förbjudna. Hjälm och tandskydd däremot obligatoriskt. Sen spelar de flesta med benskydd.

– Förr stoppade man Kristianstadsbladet innanför byxorna, det räckte.

Den här kvällen väntar möte med Jimmies pågar.

Jumbofinal.

Och ett riktigt prestigemöte.

Men det är få som bryr sig. Det är spel inför tomma läktare. Absolut tomma läktare.

– Det är lugnast så. Då blir det inget bråk, säger Hasse, som började karriären som högerback och där blev han kvar under många år. På äldre dagar har han blivit mer offensiv.

– Det är lugnare på topp, du behöver inte åka lika mycket.

Det syns. Hade det varit ishockey så hade Hasse varit offside med en kilometer. Men i korphockey lirar man utan offside.

Den här kvällen är Karisma sju spelare. En enda avbytare.

– Vi har tolv spelare i truppen, men jag tycker åtta är ganska lagom. Det räcker med ett par avbytare, säger Hasse och berättar att matchtiden är 2x15 minuter.

Jimmies pågar tar ledningen med 1–0 i första bytet.

Hasse är oskyldig. Han är nämligen i avbytarbåset.

Sen händer något.

Karisma går fram till 5–1. Laget gör mål på allt. I halvtid är siffrorna 5–2.

Jimmies Pågar reducerar till 3–5 – sen kommer chansen. Hasse ligger och fiskar vid mittlinjen, han får bollen och blir helt ren från halva plan.

– Jag hann tänka en del, ler Hasse, som kommer ur vinkel, får på ett skott som målvakten klarar.

– Typiskt. Hade jag satt den så hade jag inte behövt spela mer den här säsongen, säger Hasse, som vet att det bara brukar bli ett par mål varje säsong.

Nu gjorde det inget. Karisma vann prestigemötet med 6–5 och lär därmed undvika jumboplatsen.

– Vi kanske till och med får spela slutspel, ler Hasse, som trodde på seger inför.

– Ju fler förluster man har, ju närmare kommer man en seger, säger Hasse som tar ett år i taget.

– Om fyra år har jag gjort 60 säsonger. Det är lätt att komma ihåg så då kanske jag lägger rören på hyllan.