Mats Jönsson ligger sömnlös om nätterna

En förlust som svider – och som kan komma att bli riktigt dyrbar. I stället för ett OS-kval mot Kroatien, Chile och Japan kan vi nu få en grupp med Ungern, Brasilien – och ytterligare ett europeiskt lag. Den självklara OS-biljetten är alltså inte längre lika självklar. Och missar Sverige OS så blir det heller inget Scandinavian Open i Kristianstad den 19–20 juli. Heller inga världsstjärnor till Mats Jönsson och Åhus Beachhandboll festival. Snacka om att ha satt oss i klistret.

EM visade att VM i fjol var en engångsföreteelse. Vi är inte tillbaka i världstoppen. Förbundskaptenerna Staffan Olsson och Ola Lindgren har vunnit en av nio matcher på två europamästerskap. Ett facit som hade fått vilken annan förbundskapten, i vilken annan idrott som helst att tvingas avgå.

Men inte Olsson och Lindgren. De har hög status – och även om de gjort sina misstag under EM så finns det större syndabockar. Truppen håller helt enkelt inte bättre klass.

Några spelare har motsvarat, eller i vissa fall till och med överträffat, förväntningarna. Jag tänker i första hand på Henrik Lundström. Vänstersexan har varit jämnast – och bäst. En överraskning för många, definitivt inte för mig som aldrig sett Lundström göra dålig match med THW Kiel. Lundström håller den här klassen.

Klubbkamraten Kim Andersson är vår viktigaste och bäste spelare, även om han borde skjuta oftare.

EM har också visat att det finns hopp när det gäller spelare som Kim Ekdahl Du Rietz och Andreas Nilsson. Däremot är jag inte lika övertygad om att Henric Ekberg är given på högerkanten. Jag vill se Mattias Zackrisson. Elitseriens skyttekung är kaxigare, mer internationell i sin spelstil.

Spelare som Dalibor Doder och Jonathan Stenbäcken kan däremot ha gjort sina sista landskamper.

Vidare så fick försvarsgeneralerna Tobias Karlsson och Magnus Jernemyr inte med sig resten av gänget – och frågan är om den moderna handbollen tillåter att man byter två spelare anfall-försvar?

Jag är tveksam. Magnus Wislander likaså.

Närmast väntar ett OS-kval på hemmaplan. Vinner Danmark eller Spanien EM så flyttas Sverige över till en annan OS-grupp. Till en grupp med två europeiska lag – varav Ungern är ett. Det andra blir troligtvis Serbien eller Tyskland. Då är det plötsligt allvar, och eftersom OS-kvalet bara är två månader bort så kommer vi att ha ett stukat självförtroende. Det är lika säkert som att beachhandbollsgeneralen Mats Jönsson kommer att ligga sömnlös fram till över påsken. Det gäller också Frank Ström.

OS är viktigt för sporten. För rekryteringen av talanger. Det tycker alla – alla utom Ola Lindgren.

IFK:s nye tränare vill plocka bort handbollen från OS-programmet. Medan sporter som orientering, bandy och golf gör allt för att komma med på OS-programmet så skulle handbollen gå motsatt väg. Ett livsfarligt synsätt, enligt mitt sätt att se det.

Sen förstår jag Ola Lindgrens rop på hjälp. Med nuvarande tempo så blir spelarna utbrända. En toppspelare i Tyskland som spelar OS får spela drygt 110 matcher från januari 2012 till januari 2013. Och de flesta av dem är stenhårda tävlingsmatcher. Självklart måste något göras, men att dra sig ur OS är fel väg att gå.

Då är det bättre att handbollen tar efter fotbollen och spelar mästerskapen mer sällan. För i min värld så behöver handbollen OS mer än vad OS behöver handbollen.

* * *

Till sist...jag kommer att hålla alla tummar jag har för att Serbien eller Kroatien plockar hem det här mästerskapet.