Artiklar som berör detta
Här sänker Seifert IFK
Landets bästa hemmalag mot landets hetaste handbollsförening. Skånederbyt sålde sig själv, därför var det logiskt att Österporthallen hade lapp på luckan den här eftermiddagen. Det innebar 2 149 åskådare som verkligen gjorde allt för få den trånga, ganska slitna, hallen att koka.
Min känsla är att IFK Kristianstad hade behövt en Björn Ranelid för att ge Ystad deras första förlust på hemmaplan. En kaxig människa med stort ego som tror på det omöjliga. Som tror på mirakel. Ranelid är den pratsjungande författaren som satsar allt när det gäller. Eller som han själv sa: melodifestivalens Zlatan. Ranelid kallade bland annat sin finalplats för norra Europas största triumf.
Den tron har jag inte sett i IFK efter EM-uppehållet. Det är visserligen ingen skam att förlora mot Ystads IF i Österporthallen – men det som retar tränaren Kenneth Andersson är naturligtvis sättet man gav bort matchen på. Snabba, ogenomtänkta anfall i den första halvleken gav hemmalagets torpeder chansen att kontra sönder IFK. Och det går fort när Ystad sätter fart. För fort för IFK. Laget har förlorat sju av åtta möten sen comebacken i högsta serien. En statistik man inte snackar bort.
IFK får trösta sig med att man vann andra halvlek – och faktum är att med tre minuter kvar så fanns det plötsligt läge för en skrällpoäng.
Tyvärr, för IFK, så hade Mats Engblom ett kort kvar att spela ut. En blek Sebastian Seifert hade fått ta igen sig några minuter på bänken – och det var precis vad Seifert och hans lungor behövde.
Några tryck med bricanyl – och så pang, pang. Sen hade Seifert stängt Skånederbyt. Så uppträder en lagkapten med stort självförtroende.
På läktaren satt Kent-Harry Andersson (se annan artikel) och konstaterade att IFK har en del att jobba med. Efter EM-uppehållet har laget gjort en stabil match, RIK hemma. Övriga tre har inte varit av slutspelsklass.
Det är möjligt att allt prat om nästa säsong fått spelarna att tappa fokus – men den teorin dementeras av Markus Olsson. Och jag hoppas han har rätt. IFK måste släppa Ola Lindgren. Det är ett kapitel som ligger längre fram i föreningens historia. Det är här och nu som gäller – och det slutspel som finns inom räckhåll. Ett slutspel som skulle ge IFK en bra ekonomisk plattform inför nästa säsong.
Ystads IF är redan där. Tränaren Mats Engblom kan i lugn och ro förbereda laget för slutspel och blir det en plats bland de två bästa i serien – ja, då är finalbiljetten nära. För hemma i Österporthallen ska det till ett mirakel om Ystads IF ska förlora.
Björn Ranelid har sitt oooooord. Sina bokstäver. IFK Kristianstad får lita på sin publik. På onsdag väntar HK Aranäs i Arenan. En måste-match inför fullsatta läktare.
Nikolas Larsson och gänget i IFK:s marknadsavdelning har hotat med att sälja ut även pressläktaren för att nå 5 000 åskådare i en Arena som tar 4 775.
Jag har inga problem med det.
Inget är omöjligt.
Mirakel finns.
Det visade Björn Ranelid i Leksand.
2011–2012 (elitserien): 30–27, 30–27.
2010–2011 (elitserien): 26–23, 28–22.
2009–2010 (elitserien): 33–29.
2004–2005 (division I): 30–27.
2003–2004 (division I): 27–26.
2002–2003 (division I): 26–30.
47% är glada
32% är likgiltiga