Sverige klart för VM – vann enkelt mot Nederländerna

1–0, 2–0, 3–1, 5–1.

Så såg målbilden ut i inledningen av matchen och då förstår ni också att Sverige fick precis den start man önskade.

Hemvändaren Jerry Tollbring inledde målskyttet och sedan rann det liksom bara på för Sverige.

Det stod 5–1 efter 9.11 och då hade Mikael Appelgren svarat för fyra räddningar i målet. Det enda målet han hade släppt in så långt var ett friläge efter att Sverige gett bort bollen.

Nederländerna fick en straff efter timeouten men den tog i ribban och i anfallet efter kontrade Max Darj in 6–1.

Och redan då, efter 11.22, kändes det som att Sverige hade dragit påsen över huvudet på holländarna.

Nederländernas första mål i uppställt anfallsspel kom efter 14.48 och betydde reducering till 2–7.

Om det var solbrillor och stråhatt i Nederländerna i lördags så var det Ivanhoe-utrustning som gällde i Kristianstad Arena. Framför allt i de bakre leden. Försvarsspelet var granithårt jämfört med den svajiga försvarslinjen som uppenbarade sig i Nederländerna.

Vid 9–2 fick Sverige lite, lite gruskorn i maskineriet och Nederländerna kunde då göra 3–1 på Sverige och hyfsa siffrorna till 10–5. Då tog svenske förbundskaptenen Kristjan Andrésson timeout och efter den växlade Sverige upp igen.

Mattias Zachrisson lyckades med konststycket att göra fyra raka mål. Han inledde med ett kantmål, följde upp med en kontring för att sedan avsluta med två mål i tom kasse då ett desperat Nederländerna famlade efter ett lyckat taktikrecept.

Kristina Andrésson matchade stenhårt under den första halvleken och förutom de ordinarie anfall-försvar-bytena kom inte första bytet förrän alldeles i slutet av halvleken då Jesper Nielsen ersatte Fredric Pettersson och under sista minuten kom även Simon Jeppsson in och avlöste Lukas Nilsson.

Sverige hade 14–7 i paus och i andra väntade vi oss en ganska avslagen och odramatisk historia och att Sverige skulle försöka spela av matchen.

Sverige började också enligt de premisserna och då var inte Nederländerna sena att utnyttja det. 14–7 blev till 16–11 och då ställde sig hela nederländska bänken upp och knöt nävar och vevade med armarna.

Förre IFK-spelaren Fredric ”Chewie” Petterssson väckte lite liv i sina lagkamrater när han fick en motståndarhand i ansiktet men ändå kunde göra 18–12. Med enda handen på ansiktet och med bollen i den andra krigade han in bollen i mål.

Ett riktigt ”Chewie-mål”.

Sverige höll hela tiden Nederländerna på betryggande avstånd även om den där stora akterseglingen aldrig kom.

Störst jubel i den andra halvleken fick den förre IFK-spelaren Markus Olsson när han byttes in med tolv minuter kvar.

Olsson var också nära att göra ett snabbt mål när han tråcklade sig igenom och fick straff efter att målvakten räddat hans skott.

Straffen satte för övrigt sjumålsskytten Jerry Tollbring i mål.

Men Olssons mål skulle komma och då blev det förstås jubel tillsammans med den gamla Markus Olsson-ramsan från IFK-tiden.

Det näst största jublet i andra halvlek fick hemmapublikens älskling Albin Lagergren när han gjorde sitt första mål i matchen med sju minuter kvar.

Lagergren satte sedan ett mål till som betydde 25–18 med 4.15 kvar.

Sverige vann bara med 26–20 till sist, men det var en seger som aldrig var i fara.

Med bättre svensk skärpa efter paus hade man vunnit med det dubbla.