Rundgång, monster och essens av rock

Samma mix som har banat väg för andra generationens rock chicks som L7, Bikini Kill och Hole.

På presskonferensen kvällen innan, en heltimme försenad från hotellet i Kristianstad, säger Joan Jett beklagansvärt att ordet Rock på senare år missbrukats och förlorat sin betydelse. På Miss Jetts tid var rock'n'roll synonymt med bad ass living and playing and breathing rock'n'roll. The Runaways bevisade det i slutet på 70-talet när de besökte Sverige och band fast Anders Tegnér vid ett träd. Naken.

Hennes tid är fortfarande nu för övrigt. Joan Jett bevisar det med största självklarhet under torsdagseftermiddagen. Till och med sönderspelade I love rock'n'roll känns ovanligt vital och angelägen i Joan Jetts gitarrskickliga händer, med en röst som fortfarande vet att leverera.

Medan Duff McKagan springer omkring backstage i skepparkavaj, han verkar trivas vid Norje Havsbad, inne på andra dagen som han är, hamnar jag bakom en ryggtavla prydd med lineupen för SRF 2006:

Whitesnake, Hardcore Superstar, Queensryche, Evergrey, Molly Hatchet ... Är inte det i år ...? Rundgången är total.