Därmed skjuter Blackie in sig på just den period när kärleken mellan svenskarna och W.A.S.P. grundlades och den känsligare delen av befolkningen fick lite moralpanik. Så den gåvan lockar storpublik på festivalen.

Och Blackie är i högform. Med hjälp av både avdammade rariteter – enligt sångarens egen utsago var det exempelvis 25 år sedan bandet sist tog med titelspåret från "The Last Command" upp på scen – och givna publikfavoriter som "L.O.V.E Machine", "I Wanna Be Somebody" och "Wild Child" får han W.A.S.P.-febern att sprida sig som en löpeld genom publiken. Att bandet sen bryter lite mot upplägget och smyger in några spår dels från den mästerliga 90-talsplattan "The Crimson Idol", dels från senaste skivan "Babylon", det är fösvinnande lätt att förlåta. Särskilt som nya "Babylon's Burning" står sig riktigt bra jämte 80-talslåtarna och "The Idol" växer till konsertens klimax.

Mäktigt, Blackie.