Teater utmanar storstadsnorm för queera

18 år gammal visste regissören och Vaplan-bon Joakim Rindå vad han var tvungen att göra: flytta till stan. Bara där kunde han som homosexuell ha ett fritt liv. Eller? Just de föreställningarna utmanar han och skådespelarna i Riksteatern och Folkteatern Gävleborgs föreställning "Landet inuti".

Andras berättelser

Inför "Landet inuti" pratade teaterensemblen med hbtq-personer på ett tiotal orter över hela landet. Deras berättelser om hur det är att vara queer på landsbygden är bärande i föreställningen. Och erfarenheterna skiljer sig åt.

Att bo nära djur eller att ha ett intresse för motorfordon är skäl för vissa att stanna. Andra vill leva nära familj, vänner och på platsen där de har växt upp. Att ta del av berättelserna blev som ett sorgearbete för Joakim Rindå, ett återknytande till sin hemby. Vem skulle han ha varit om han stannade?

Svårigheter

Självklart finns det också svårigheter för dem som stannar. Berättelserna i "Landet inuti" tar upp ensamhet, eller logistiska besvär med att träffa någon. Ibland blir det dråpligt: en person som surfade på dejtingsajten Cruiser insåg att den enda homosexuella personen online från hembyn satt bredvid, i samma datorrum.

Rädslan för våld fick vissa att flytta. En av de intervjuade fick däcken sönderskurna. Men nästa dag ringde ett kommunalråd upp och bad om ursäkt för att hen inte hade gjort mer för queerpersoner. Skulle det ha hänt i Stockholm, undrar Joakim Rindå. Eventuella problem är inte knutna till platsen, anser han.

TT