Valaffischer en tradition som biter sig fast

Håkansson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid JMG i Göteborg, är en av författarna till boken "Politik i det offentliga rummet" som tittar närmare på valaffischernas roll. Men trots att de funnits så länge vi har haft allmänna val är det tveksamt hur mycket de påverkar.

Gammal vana

Ändå fortsätter partierna att satsa stora pengar på valaffischer, i en tid där man skulle kunna tro att digitala kanaler gjort dem överflödiga. Partierna hoppas på en så kallad kombinationsverkan - att affischerna blir ett samtalsämne, syns och sprids på sociala medier tillsammans med exempelvis valfilmer. En annan förklaring heter traditionens makt.

Skräckpropaganda

Dagens bildspråk är radikalt annorlunda mot 20- och 30-talets, som ofta gick ut på att sprida skräckpropaganda om motståndaren. Ett klassiskt exempel är unghögerns affisch från 1928, som varnade för att en röst på Socialdemokraterna är en röst på Moskva. I ett annat exempel från 30-talet får en klängande bläckfisk symbolisera hotet från kommunismen.

I dag vill affischerna i stället lyfta fram positiva budskap i mer allmänna ordalag, och angrepp på motståndaren är sällsynta. Och till skillnad från förr, då affischerna ofta var utformade av konstnärer, har reklamens estetik tagit över och budskapen liknar produktreklam.

Lever vidare

Och trots att partierna ofta får kritik för slätstrukna eller obegripliga buskap och att de ibland utsätts för skadegörelse tror inte Nicklas Håkansson att valaffischen kommer att försvinna inom en överskådlig framtid:

TT