Sverigedemokraten fick inte vara med

Flyktingmottagandet och invandringspolitiken styr vilka samarbeten som är möjliga efter valet. Det blir tydligt så fort Kristianstadsbladet ber de tio kommunpolitikerna att gruppera sig och sätta ihop gemensamma valprogram med sina fem viktigaste punkter.

Sverigedemokraten Niclas Nilsson sätter sig för sig själv med block och penna. Kristdemokraten Christina Anefur Borglund står kvar, upptagen av en viskande diskussion med folkpartisten Pierre Månsson, men efter en stund går han ned mot bryggan där de andra i majoriteten, Moderaternas Bengt Gustafson, Åhuspartiets Anders Björklund, Centerns Ingrid Karlsson och Kristianstadsbygdens framtids Kenneth Olofsson slagit sig ned i solen.

Att avslöja några eventuella nya konstellationer som kan komma efter valet är inte aktuellt.

– Vi förhandlar inte här och nu hur vi ska sitta efter valet. Det gör vi bakom stängda dörrar efter valet, säger Pierre Månsson.

Att få ihop de fem viktigaste punkterna är inte svårt. "Vi är ju vana att jobba ihop", konstaterar Bengt Gustafson.

På backen längre upp står fortfarande Miljöpartiets Anita Zieme med örat tryckt intill mobiltelefonen. Vad säger resten av partiet om hon bildar ett rödgrönt lag med Vänsterpartiets Ruzica Stanojevic och Socialdemokraternas Heléne Fritzon?

– Vi vill leka med henne, men vi vet inte om hon vill leka med oss, säger Ruzica Stanojevic.

Hon har redan börjat skriva ned punkter på ett block och Heléne Fritzon sätter sig bredvid, men det dröjer innan Anita Zieme slår sig ned, på några meters avstånd från de andra. Majoriteten har inte bjudit in Miljöpartiet, konstaterar hon, men håller ändå dörren öppen åt båda hållen.

– Vi har samma ideologi och grundsyn som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet delvis. Sedan är vi mer liberala i andra frågor. Det är det som gör att vi inte vill tillhöra ett block. Vilka vi samarbetar med efter valet beror på hur många mandat vi får. Jag skulle kunna jobba med båda lagen.

Två tydliga alternativ

Snart hörs glada skratt när de tre diskuterar och snickrar ihop sina punkter. För Ruzica Stanojevic är Socialdemokraterna och Miljöpartiet naturliga samarbetspartners. Miljöpartiet och vänstern har goda erfarenheter från samarbetet kring folkomröstning om Arenan. Genom att samarbeta med dem kan den rödgröna politiken få störst genomslag, tror hon.

– Vi är inte intresserade av att sätta oss i breda, blocköverskridande samarbeten för att hålla Sverigedemokraterna ute. Väljarna behöver två tydliga alternativ, säger hon.

Även Heléne Fritzon samarbetar gärna med Miljöpartiet, men respekterar att de inte tar ställning förrän de ser valresultatet. Precis som Socialdemokraterna kan de hamna i ett läge då "de kan behöva ta ansvar för att det blir en politisk majoritet".

– Det viktigaste för mig är att väljarna ger ett tydligt besked och en tydlig majoritet. Jag eftersträvar ett rödgrönt samarbete, men det är alltid så att en kommun måste ha en majoritet, ett styre, säger hon.

Heléne Fritzon betonar dock att hon inte vill göra något som innebär att Sverigedemokraterna eller Kristianstadsbygdens framtid får en vågmästarroll.

Gick inte med

Av samma anledning har Kristdemokraternas Christina Anefur Borglund slagit sig ned på en sten och skrivit ihop fem viktiga punkter.

– Du fick inte heller vara med någonstans? frågar Niclas Nilsson henne.

– Jag gick inte med någon, konstaterar hon.

För henne är det omöjligt att sitta i en majoritet där Kristianstadsbygdens framtid eller Sverigedemokraterna ingår.

– Om det ska bli förändring måste Kristianstadsbygdens framtid verkligen förändras. Det räcker inte med en debattartikel. Det krävs en så markant förändring, så då är det inte samma parti, förklarar hon.

Samtidigt kostade det för mycket att samarbeta med Socialdemokraterna som partiet gjorde under förra mandatperioden. "Det var inte bra för partiet", konstaterar hon.

Vill ha nollavtal

När grupperna och partierna berättar för de andra om sina fem viktigaste punkter lunkar allt på utan diskussioner ända tills Niclas Nilsson lägger fram sin första punkt: invandringen som han vill lösa med nollavtal, det vill säga att kommunen inte tar emot några flyktingar.

Då kastar sig Pierre Månsson in i diskussionen och påpekar att Sverige behöver invandring för att få arbetskraft. Niclas Nilsson kontrar med uppgifter från Jan Ekberg, professor i nationalekonomi, att arbetskraftsbristen inte löses genom invandring, men sedan nämner han själv arbetskraftsinvandringen.

– Sådan invandring som vi hade på 1960-talet är sådan invandring som vi ska ha. Vi har plats för fler i omsorgen. Varför anställer vi inte fler?

– Vi måste bli duktiga på att se till att de kan svenska och kommer in på arbetsmarknaden. Det är viktigt att vi har ett bra mottagande, säger Pierre Månsson.

Ska känna sig välkomna

Debatten går vidare till de andra partiernas viktigaste punkter, men när det röda laget med grönt stöd har lagt fram sina punkter tar flyktingdebatten ny fart. Niclas Nilsson undrar hur de vill att flyktingmottagandet ska se ut och Ruzica Stanojevic konstaterar att hon vill att andra ska känna sig lika välkomna som hon gjorde. När Niclas Nilsson frågar om de tycker att det räcker att ta emot 100 flyktingar om året enligt avtalet ger sig Heléne Fritzon in i diskussionen.

– Vi har inte den synen på människor som du har. Det synsättet föraktar vi. "Vi sätter invandringen högst", säger du, vad menar du? Ska de som bor i vår kommun flytta eller ska vi ha en stoppskylt vid kommungränsen som säger att de inte får komma in? frågar hon.

När Heléne Fritzon vill veta var Kristianstadsbygdens framtid står förklarar Kenneth Olofsson att kanske måste mottagandet av flyktingar minska, för att alla ska kunna få jobb, men att det är en förhandlingsfråga.

Människovärde

Jag blir lite skrämd när jag hör det här. Solidaritet och människovärde finns inte. Vi har ett land i högt välstånd. Nollavtal är det dummaste vi kan ha. Då får vi inga pengar alls för dem som kommer hit, säger Christina Anefur Borglund.

Några gånger till blir det replikskifte, när det gäller Lindåsa till exempel, men ingen debatt hettar till på samma sätt.