Lyckad utveckling av demensvården

– Jag kan aldrig koppla av eftersom jag sköter både Gun-Britt och hemmet. För mig är dagvården en frihet. Vi har varit gifta i 50 år i år och vill klara oss själva så länge det går. Jag tror att ett sådant här ställe är nödvändigt för det ska vara möjligt, säger Bengt Bengtsson.

Förmiddagskaffet har just avslutats. På schemat för dagen står bakning, färgtryck och korsordslösning. Men aktiviteterna är inget måste. Vill man bara sitta och samtala eller vila på soffan går det bra.

– Det är det lilla som behövs. Viktigt är att man gör något tillsammans så att besökarna får den sociala kontakten och håller hjärnan igång, säger Carina Christensen, demenssjuksköterska i Bromölla.

Dagverksamhet för personer med diagnosen demens eller som på ett annat sätt har ett dement beteende har funnits i kommunen på olika sätt från och till sedan 1991.

Inför förra valet var verksamheten inhyst i en lägenhet på avdelningen Skeppet på Lagunen med plats för max fyra besökare. Det var trångt och dåligt anpassat för verksamheten. Stjärnan är ett resultat av politikernas löfte om att utveckla demensvården.

För tre år sedan renoverades Lagunen och dagverksamheten fick egna lokaler. Samtidig nästintill fördubblades antalet platser till mellan sju och åtta per dag beroende på behoven besökarna för dagen har.

– Vi har nu ingen kö hit. Sammanlagt är tolv personer är inskrivna och behovet bland dem som har fått bistånd för att komma hit är för närvarande täckt. Men det varierar, säger Tommy Håkansson, enhetschef för Stjärnan.

Stjärnan har öppet sex timmar fyra dagar i veckan. Gun-Britt Bengtsson är där två dagar i veckan.

– Det är det bästa som har hänt. Jag kör henne hit varje gång och hon är först ut ur bilen. Det är viktigt att vården fungerar när man inte orkar längre. Jag blir arg när jag hör om nedskärningar, säger Bengt Bengtsson.

Målet med verksamheten är att besökarna ska kunna bo hemma längre trots sjukdom. Samtidigt ska de anhöriga få stöd och trygghet i vardagen.

– De anhöriga kan göra något själva när deras partner är här. Men att de får möjlighet till frihet de timmarna är en sanning med modifikation eftersom de då ofta måste göra andra ärenden dit deras partner inte kan följa med. Det är därför viktigt att be om mer hjälp för annan typ av avlastning, säger Tommy Håkansson.

Det är något som paret Bengtsson fått. Var tredje vecka bor Gunn-Britt Bengtsson på Brogården. Men hade hennes make fått önska hade han sett att hon hade fått vara på Stjärnan fler dagar i veckan.

– Jag är rädd för att Gun-Britt till slut inte vet var hon hör hemma när hon flyttar mellan olika ställen. Det bästa hade varit hon hade kunnat sova hemma och varit iväg på dagarna. Dessutom hade jag önskat att man fick mer information när sjukdomen kommer. För oss var allt nytt. Plötsligt skulle jag ta hand om Gun-Britt som var den som hade skött allt, säger han.