Val

Hon stängs ute efter två års vikariat

Val Artikeln publicerades

Ana Pop är ledsen. I två års tid vikarierade hon i princip dagligen inom kommunens barnomsorg. Men sedan hon nått gränsen för fast anställning är hon inte längre välkommen.

– Jag tycker att det är fel att man utnyttjas på det här viset. Det är märkligt att Kristianstads kommun kan behandla människor så, och jag förstår inte hur facket och Arbetsförmedlingen kan finna sig i det, säger Ana Pop uppgivet.

Ana Pop vill inte peka ut de arbetsplatser och det skolområde hon framför allt arbetade inom under de två åren. Hon säger att hon har blivit väl bemött av kollegor och arbetsledare och att hon har trivts bra.

Det hon kritiserar är systemet, att kommunen – som Ana Pop uppfattar det – har satt i system att utnyttja folk som vikarier så länge det går utan att behöva fastanställa, sedan kasta ut dem och ta in nya.

– Det är en väl känd policy inom kommunen, säger hon. Jag har hört folk berätta att de har fått jobba ända fram till sista dagen (före tvåårsgränsen) och sedan har det varit stopp.

Under de två år Ana Pop jobbade för kommunen var hon eftertraktad. Hon alternerade mellan längre vikariat, kortare inhopp och timvikariat. Hon blev ofta inringd, och hade enligt sig själv jobb i stort sett varje dag under denna tid.

Men i slutet av mars i år slutade telefonen plötsligt att ringa. Hennes tjänster behövdes inte längre, trots att Ana vet att förskolan hon framför allt arbetade på efteråt har tagit in nya vikarier.

– När jag ringde och undrade varför, så sa de att "tyvärr får vi inte ringa in dig längre". Förklaringen jag fick var att jag hade varit där så länge att jag kunde bli fastanställd om jag fortsatte att vikariera, berättar Ana Pop.

– Jag var väldigt ledsen och besviken. Jag tyckte att det funkade så bra och alla var nöjda.

Hon gav sig dock inte, utan sökte flera av de sommarjobb som Kristianstads kommun annonserade ut. Hon fick också samtal från omsorgsförvaltningen, som lovade höra av sig.

– Men det gjorde de inte. Jag tror att de också kollade upp mig och såg var jag låg i förhållande till vikarie-reglerna.

Ana Pop vände sig till sitt fack, Kommunal. Men i stället för hjälp fick hon beskedet att "det är så här det fungerar". Obegripligt, tycker hon.

– Facket borde hjälpa sina medlemmar. De har lovat att motarbeta detta, men inget verkar hända.

I dag är hon arbetslös, men kämpar på i jakten på något annat. Men besvikelsen över kommunens agerande har Ana Pop svårt att släppa.

– Jag har utbildat mig till barnskötare och kämpade i två år för att göra ett gott jobb. Hade jag vetat att jag skulle behandlas på det här viset så skulle jag ha ägnat mig åt något annat.