Mardrömmen fortsätter i Oslo
Norrmännen är inte förvånade, men fortfarande förvirrade.
– Jag kan inte placera honom som människa. Det har bara blivit ännu mer absurt, säger Jeanette Kalmer Markussen, 26-årig student, till TT på gatan i Oslo på söndagen.
Måndagen är start på andra veckan av rättegången mot 33-årige massmördaren och terroristen Anders Behring Breivik. Hans vittnesmål ska avslutas, innan redogörelser tar vid om bomben i Oslo och troligen nya fasor i rättsmedicinska fakta om de åtta dödade och cirka 200 skadade i staden.
Första veckan tvingades anhöriga och överlevande genomlida mardrömmen igen med detaljerade, fasansfulla fakta om varje enskilt offer vid mordorgien på Utöya, där bara sju av 69 dödade var över 25 år gamla.
"Döda alla"
De såg också Breiviks högerextrema hälsning, hörde hans vägran att erkänna rätten, hans hävdande av nödvärn, hatet mot massmedier, mot landets socialdemokratiska parti och ungdomsförbundet AUF vars medlemmar han mördade på Utöya.
– Detta var inga oskyldiga barn, sade Breivik.
Många drog också efter andan när han sakligt berättade att hans mål även var att filma medan han halshögg tidigare statsminister Gro Harlem Brundtland (S) med en bajonett, men att hon hade hunnit lämna ön.
Han var missnöjd med Oslo-bombens begränsade effekt – åtta dödsoffer – men också med att ha dödat 69 av de 564 personerna på Utöya.
– Målet var att döda alla.
Vägrat nyheter
Åklagaren Inga Bejer Engh frågade om han ser sig som empatisk.
– Ja, absolut, blev Breiviks snabba svar.
Någon gång tycktes han påverkad av minnesbilder, i övrigt var det stenansikte och stadig, saklig röst. Han log emellanåt, klädd i prydlig kostym och slips, och verkade njuta av uppmärksamheten.
Det rampljuset vill 73-årige pensionären Dagfinn Tromdsen neka Breivik och han vägrade förra veckan konsumera nyheter.
– Jag har fått nog av honom. Den ende som får ut något av det här är väl han själv, av exponeringen, säger Tromdsen.
Osloborna säger att de inte är förvånade, att de redan tidigare förstått ungefär vad Breivik skulle säga.
Inte framåt
Men tankarna vandrar. Till att försöka förstå något slags ton inom Breivik, hans reaktioner – och bristen på dem. Att utifrån några grundläggande moraliska normer försöka greppa det obegripliga, motsägelserna.
Att säga sig älska sitt land och sitt folk – och mörda mängder av landsmän. Att sitta oberörd vid genomgångar om barn som han själv kallblodigt dödat, invalidiserat och traumatiserat – men röras till tårar av sin egen propagandafilm.
Den andra veckan börjar i det tomma ekot av dissonanserna, otakten och missljuden.
– Jag tycker inte att rättegången har lett mig framåt, säger 25-åriga förskoleläraren Elisabet Haarr.