Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Onödigt många skåningar måste vänta på sjukvård
Vill du ha en redovisning av hur den styrande Alliansen använder de 11,18 kronor som du betalar i skatt på varje intjänad hundralapp borde du titta på webbsändningen av budgetdebatten i regionfullmäktige som nu pågår i dagarna två i Kristianstad. Eller åtminstone läsa sammanfattningarna i deras och oppositionspartiernas förslag.
Politikerna fördelar nära 48 miljarder kronor till sjukvård, kollektivtrafik, kultur och arbete för att stärka den regionala utvecklingen. De bär ansvar för en av Sveriges största arbetsgivare med nära 36 000 medarbetare.
Regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson (M) redogjorde för Alliansens prioriteringar: Mer pengar till sjukvården och i synnerhet primärvården, samt ett budgeterat överskott på en miljard kronor 2022. Region Skåne behöver nämligen pengar för att finansiera de stora investeringsbehoven på sjukhusen i Malmö, Helsingborg, Hässleholm och Lund, liksom inköp av nya bussar och pågatåg.
Alliansen slog sig för bröstet för att den har ökat resurserna till sjukvården med 8 miljarder kronor under den innevarande mandatperioden, medan S och MP plussade på med 6,2 miljarder kronor när de styrde mellan 2014 och 2018. Nu finns det rekordmånga anställda i regionen och varje månad blir de blir cirka 70 fler.
Oppositionsrådet Henrik Fritzon (S) vill höja skattesatsen med 25 öre till 11,43, vilket han påstår skulle ge ytterligare 790 miljoner kronor i intäkter. Miljöpartiet nöjer sig med 18 öre, medan Vänsterpartiet givetvis går längst och höjer budet till 40 öre – utan en tanke på hur det slår mot skattebetalare och tillväxten.
”Sverigedemokraternas Niclas Nilsson hade en god poäng under budgetdebatten: Det är inte skatterna som behöver höjas, utan den låga sysselsättningen.”
En tävling i att öka resurserna mest således. ”Vi fortsätter på inslagen väg”, sade Carl Johan Sonesson från talarstolen.
Sverigedemokraternas Niclas Nilsson hade emellertid en god poäng under budgetdebatten: Det är inte skatterna som behöver höjas, utan den låga sysselsättningen. Skattekraften är väldigt låg i Skåne, eftersom många skåningar inte arbetar tillräckligt. Därför borde samtliga ledande politiker i regionen fokusera betydligt mer på sitt uppdrag att främja tillväxten och inte bara tala om hur de fördelar skattemiljarderna.
SD lägger dock tyvärr skulden på invandringen och föreslår ett regionalt återvandringscentrum, i stället för att få nya invånare att gå från bidragsberoende till arbetsinsatser här.
Niclas Nilsson (SD) satte omedvetet även fingret på det sjuka i Region Skåne: de gigantiska resurser som finns i form av humankapital och arbetade timmar används inte på ett optimalt vis. Och det kommer framför allt till uttryck i långa vårdköer, frustration och lidande.
14 000 personer får nu vänta i mer än 90 dagar på den behandling som de enligt lag har rätt till. Att Socialdemokraterna äntligen lyfter den dåliga tillgängligheten på den politiska agendan är bra – tidigare har det mest varit borgerliga politiker som har försökt att åtgärda den.
”14 000 personer får nu vänta i mer än 90 dagar på den behandling som de enligt lag har rätt till.”
Men Henrik Frtizon vill inte effektivisera med 1 procent såsom Alliansen föreslår i sin budget för att lägga ett visst förändringstryck på verksamheten. S säger också nej till privata alternativ, som i praktiken i dag avlastar regionen och kapar köerna. S vill också ta bort vårdval, vilket vore förödande.
Att uppfylla vårdgarantin är helt klart regionens största utmaning. När man studerar köstatistiken har Region Skåne legat omkring rikssnittet sedan i januari 2017, men under pandemin har väntetiderna ökat betydligt. Det har alltså inte skett någon större skillnad oavsett om de rödgröna eller Alliansen har styrt. Detta visar att det inte primärt handlar om mer pengar – Alliansen har höjt skatten två gånger 2014 och 2019 – eller om mer personal – antalet medarbetare har ökat med 10 procent på bara några år. Därutöver har teknik och läkemedel förbättrats.
Nej, det handlar mycket om hur man arbetar. Vilka incitament ledningen ställer upp inom verksamheten. Så länge fokus snarare ligger på kortsiktig budgetuppföljning och medarbetarvillkor än på patienten och köer kommer tillgängligheten aldrig att bli avsevärt bättre.
Företrädare av olika politiska kulörer säger att de prioriterar skåningarna, men när man lyssnar på debatten och läser budgetförslagen är det verksamhetens perspektiv som dominerar totalt. Så går det bara att göra i en skattefinansierad monopolsituation. De som driver en restaurang eller ger ut en tidning skulle aldrig kunna låta sina kunder vänta så länge eller ge dålig service.
Alliansen – eller vem det nu blir som styr Region Skåne efter nästa års val – måste mycket tydligare styra så att patienter får den vård de har rätt till i tid. Arbeta smartare. Införa moderna journal- och IT-system. Personal som vill jobba extra måste få göra det i regionens lokaler – många operationssalar står oanvända i alldeles för hög utsträckning. Inför fler vårdval. Skicka patienter till andra regioner eller EU-länder om man inte klarar av att ge behandling i tid. Och skriv avtal med de privata aktörer som redan finns, till exempel den hypermoderna urologikliniken i Lund (KB 5/11).
”Inför fler vårdval. Skicka patienter till andra regioner eller EU-länder om man inte klarar av att ge behandling i tid. Och skriv avtal med de privata aktörer som redan finns.”
Det räcker inte att bara lägga ett effektiviseringskrav på 1 procentenhet – det har den borgerliga regionledningen gjort i åratal utan att uppnå ett reellt skifte.
Men blir det inte onödigt dyrt? Nej, köer innebär oerhörda kostnader för både individen och samhället. Den enskilde lider och kan kanske inte jobba, vilket innebär produktions- och skattebortfall och att andra får betala för personens försörjning. Dessutom ökar risken att bli sämre eller rent av dö när man står i vårdkö. Och behandlingen ska ändå ges någon gång – så ju tidigare desto bättre.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör
