Hjälp ryska regimkritiker – där och här
Den ryska brottsbalkens nya krigsartikel 207.3 straffar ”spridande av avsiktligt falsk information om användningen av Ryska Federationens väpnade styrkor”. Lagen trädde i kraft den 4 mars och syftar till att tysta all kritik mot kriget. Enligt en snabbt etablerad praxis innebär själva användningen av ordet ”krig” ett lagbrott, eftersom det anses signalera något mycket mer allvarligt än den ”militära specialoperation” som regimen kallar det.
Ett åttiotal rättsprocesser har inletts och en handfull personer har redan dömts. Det hårdaste straffet drabbade ledamoten i ett stadsdelsfullmäktige i Moskva, Aleksej Gorinov. Under ett sammanträde i mars kritiserade han genomförandet av en tecknartävling och en dansfestival för barn. Han menade att det var olämpliga arrangemang mot bakgrund av den tragedi som Rysslands krig mot Ukraina är.
Märk väl, Gorinov riktade inte någon uttrycklig kritik mot kriget som sådant och krävde inte stopp för det. Allt han gjorde var att kalla kriget för krig och visade medlidande med dess offer. Straffet blev sju års fängelse, i nivå med vad vissa morddömda får i Ryssland. Gorinov fick under sammanträdet med stadsdelsfullmäktige stöd av en politikerkollega som också hotades av åtal men hann fly utomlands. Två av Rysslands mest kända oppositionspolitiker, Ilja Jasjin och Vladimir Kara-Murza, sitter häktade samma typ av lagbrott. Jasjin påstås ha begått brottet genom att kritisera kriget i sin Youtube-kanal medan Kara-Murza gjorde det oförlåtliga i USA.
”Det var orimligt att ryska regimkritiker nekades asyl i Sverige även före 24 februari. Efter vårens våg av förföljelser måste sådant ses som helt otänkbart.”Alex Voronov
I ett tal för delstadskongressen i Arizona i mars angrep han sitt lands regim och särskilt Vladimir Putin. Avståndstagandet från kriget upptog bara en liten del av talartiden. Men det räckte för att kvalificera honom för en rysk rättsprocess, motiverat med att talet filmades, spreds och kunde ses i Ryssland. Signalen till ryska oliktänkande är att de inte går fria ens om de säger det misshagliga utomlands. Häromdagen meddelades att Kara-Murza är misstänkt för ytterligare ett brott. Enligt hans advokat anklagas han för att ha bedrivit verksamhet i en organisation som har klassats som ”icke-önskvärd”.
Rysslands främste dissident, Aleksej Navalnyj, har ännu inte åtalats för just det här brottet. Men i mars, när allas ögon var på kriget, dömdes han till ytterligare nio år i fängelse med flytt till en högsäkerhetsanstalt – ovanpå de knappt två år han hade kvar av tidigare dom. Även det var ett groteskt högt straff för främst en påstådd förskingring av motsvarande en halv miljon kronor. Fallet var givetvis fabricerat.
Makthavarna tycks ha bestämt sig för att kväva all oppositionell verksamhet i Ryssland, bland annat genom att tillämpa nolltolerans mot kritik av kriget. Ett sätt att undgå repression är att fly utomlands. Sådan exil är ofta en seger för regimen och en personlig tragedi för den som tvingas emigrera. Men denna fristad är även en mänsklig rättighet. Asylreglerna i väst, däribland de svenska, måste fungera därefter. Det var orimligt att ryska regimkritiker nekades asyl i Sverige även före 24 februari. Efter vårens våg av förföljelser måste sådant ses som helt otänkbart. Migrationsverket måste ta fram en rättslig vägledning som säger just det.
