När jag var runt åtta år fick jag min första ponny. Till en början red jag kvar på ridskolan fast på min egen ponny.

Jag började tävla och kände att jag ville utvecklas mer än det som ridskolan då kunde erbjuda mig. I grannföreningen Hässleholms Hästsportförening, som också fanns på samma anläggning erbjöds flera olika tränare, inom olika grenar, som kunde erbjuda den kunskapen som jag eftersträvade.

Det var inget enkelt beslut att byta förening, jag hade ju mina kompisar i ridklubben.

Min strävan efter att utvecklas och tävla mer tog överhanden och när jag var i tioårsåldern bytte jag slutligen över från ridskolan till Hässleholms Hästsportförening.

Efter något år hade jag kommit så långt att mina föräldrar och tränare ansåg att det var dags för en lite mer meriterad ponny.

Vi hittade en fin ponny som jag sedan dess haft många framgångar med och jag har med hjälp från olika tränare i Hästsportföreningen utvecklats till den ryttare jag är idag.

När det för ett år sedan var dags att lämna ponnytiden bakom mig och börja rida storhäst, fann jag ett stort stöd i mina tränare. Att hitta en framtida tävlingshäst är inte lätt. Det är mycket som ska stämma mellan häst och ryttare.

Mina tränare hjälpte mig att se vilken häst som passade mig och till slut hittade vi en ny stjärna som jag i framtiden hoppas kunna få framgångar med.

Den tvekan jag hade i början om att byta förening är sedan länge borta. I Hässleholms Hästsportförening har jag kunnat utvecklas mot mina mål som tävlingsryttare och jag har även fått många nya vänner med samma ambitioner.

Vi är ett stort gäng barn och ungdomar som varje vecka tillsammans med våra föräldrar tar med vår ponny eller häst till ridhuset i Hässleholm för att få möjlighet att göra det vi brinner för: träna och utvecklas mot våra mål inom ridsporten.

För mig har ridklubben och Hästsportföreningen haft olika viktiga funktioner. Att få möjlighet att börja rida på ridskola och lära mig grunderna för att sedan som privatryttare kunna få utvecklas vidare tillsammans med meriterade tränare, har varit viktigt för mig.

Jag tror inte att jag är ensam om att känna så.

Vi är många som har börjat vår ryttarbana inom ridskolan för att sedan ta steget till en förening med privata meriterade tränare.

Jag kan inte låta bli att undra vad som händer om kommunen väljer att exkludera en av föreningarna.

Om det blir så som det aktuella förslaget är att bygga en ny anläggning till ridskolan en bit bort från befintlig anläggning, kommer min förening Hässleholms Hästsportförening ha svårt för att driva den gamla anläggningen. I slutändan kanske det slutar med att min förening måste läggas ned.

Vart ska jag och alla andra ungdomar ta vägen då? Till ridskolan igen? Ja, kanske eftersom även de i nuläget erbjuder en del privatträningar men då kommer inte den nya anläggningen som byggs att räcka till.

I nättidningen Frilagt uttalar sig den 3 november i år Henrik Samevik, som är chef för fritidskontoret i Hässleholm om att ”Uppdraget som politikerna lämnat till oss är att se till att ungdomsverksamhet för unga som inte har tillgång till egen häst gynnas”.

Vad spelar det för roll om man har en egen häst eller inte?

Vi är alla invånare i Hässleholms kommun och borde behandlas lika oavsett om man har tillgång till en egen häst eller inte!

Kommunen har tidigare presenterat ett förslag som gynnade både Hässleholms Hästsportförening och Hässleholms ridklubb.

Det innebar bland annat att bygga en ny anläggning bredvid den befintliga som finns idag. Det förslaget hade inneburit stora möjligheter för båda klubbarna att utvecklas och att kunna samarbeta med bland annat att anordna stora tävlingar.

Hässleholm är en hästtät kommun och här finns stora möjligheter för utveckling inom hästnäringen.

Tänk om kommunen kunde se helheten och ge oss möjlighet att utvecklas som föreningar!

Ordförande i USEK Hässleholms Hästsportförening