Christer Nylander: SD:s långsiktiga mål är att få makten för att tysta sina motståndare
Ett problem med mångas syn på sverigedemokraterna är att man missat tre saker. De är långsiktiga, de är strategiska och de menar allvar. Det började med en liten rasistisk sekt som tog på sig kostymer, för att sedan sikta på kyrkoval, skånska kommuner och riksdagen. De är nu ett av de största partierna i opinionen. Men de är inte färdiga. Planen har inte nått vägs ände. Det är kanske snarare så att början precis avslutats.
Det finns fler arenor än politiken med makt i Sverige, förklarade dess ledande företrädare Mattias Karlsson, när den konservativa tankesmedjan Oikos presenterades. Han nämnde kultur, media, civilsamhälle och utbildningssystemet som exempel på maktbaser man nu ville förflytta i en mer nationalistisk och konservativ riktning. Motivet var att där formas många människors tankar och uppfattningar.
Nästa kamp
Nu gäller det alltså idéerna, tankens infrastruktur. SD har lyckats göra sig hyfsat rumsrena och fångat en opinion av en brokig skara människor som har det gemensamt att de inte trivs i nutiden och inte känner sig hemma i det nya Sverige. Den styrkan tänker de nu använda för att förändra Sverige. På riktigt.
För nu är partiet stort nog att ta nästa kamp. Den handlar om att formulera och institutionalisera den nationalkonservativa idén för att på så sätt försöka formulera ramen för vårt tänkande.
Media, kultur, universitet, utbildningssystem, civilsamhälle. Det gemensamma för det som Mattias Karlsson nämner att han vill ta över är att de utgör en sorts intellektuell infrastruktur. Och den som lyckas erövra dessa strategiska höjder har goda chanser att långsiktigt påverka ett samhälles inriktning.
Ingen slump
Ett steg i denna strategi tycks vara att ifrågasätta institutioners auktoritet. Det är ingen slump att SD-politiker gång på gång ger sig på enskildheter som kan tyckas små i det hela. En utställning på ett museum, ett program på SVT, en kurs i genuskunskap, en reklamfilm från ett flygbolag. De vill sätta känslan av att man inte kan lita på de gamla auktoriteterna och institutionerna längre. Kanske är det därför man inte skadas allvarligt av politiska skandaler. De är ju de första att säga att eliten är korrupt och det bevisas ju bara av att också sverigedemokratiska förtroendevalda missbrukar förtroendet.
”När förtroendet för institutionerna väl är rubbat så har man nått en bra bit mot målet. Då är det enklare att erbjuda alternativa strukturer, alternativa inriktningar eller alternativa ledningar. Trump jobbar likadant. Och om allt är lika dåligt kan man väl lika gärna lyssna på den som skriker högst och roligast, som på den som vet mest.”Christer Nylander
När förtroendet för institutionerna väl är rubbat så har man nått en bra bit mot målet. Då är det enklare att erbjuda alternativa strukturer, alternativa inriktningar eller alternativa ledningar. Trump jobbar likadant. Och om allt är lika dåligt kan man väl lika gärna lyssna på den som skriker högst och roligast, som på den som vet mest.
Vad ska man då ha de strategiska höjderna till? Ja kanske borde man lyssna till vad de säger. Det är slående hur ofta folk som säger att man borde lyssna till SD och inte vara så ängslig över att samarbeta med dem, faktiskt verkar vara de som är sämst på att lyssna på vad SD faktiskt säger.
Kanske beror det på att politiken nuförtiden alldeles för ofta glömmer vad som är syftet med verksamheten. Syftet är inte makt i sig. Syftet är att få makt för att förändra utifrån de värderingar man har.
Flera skillnader
En sak som försvårar vår förståelse för SD är att de struntar i stora delar av politiken. De kan ändra sig om det mesta. Om vinst i välfärden, om skolan, om skattepolitik, om abort, om statligt ägande. Det viktiga är den långsiktiga utvecklingen. De har inte sikte på nästa utskottsmötet, nästa budget eller ens på nästa val. Det där är mer en sorts milstolpar på vägen. De har sikte på de strategiska höjderna.
Denna selektiva politik får många att tänka tanken att man kan använda SD:s röster i eget syfte. Klart vi ska ta deras hjälp att sänka skatten! Det man då blundar för att man med det agerandet just knuffat SD ytterligare ett steg upp mot den strategiska höjden.
I historia och värderingar skiljer sig SD från andra partier, men det finns fler viktiga skillnader.
För det första är få partier riktigt långsiktiga idag. Det ser vi exempel på i agerandet i riksdagen. Istället för att vårda spelregler som tjänat landet bra gör man allt för att vinna en omröstning. Det viktiga är att synas idag, inte vad som blir verklighet i morgon.
För det andra är Sverigedemokraterna ingen enskild händelse. De är en del av den våg som sköljer över stora delar av Europa.
För det tredje finns det en hel del som tyder på att Sverigedemokraterna, liksom deras systerpartier i Europa som redan nått makten, tänker använda sin makt för att på alla sätt motverka opposition och maktdelning.
Strategiska mål
När SD väl nått maktens boningar i politiken och dessutom erövrat makt över tanken genom media, kulturen, civilsamhället och utbildningssystemet, då kan det bli rätt svårt för dem som ogillar det nya nationalkonservativa Sverige att göra sin röst hörd och ändra riktning. Och det är deras långsiktiga, strategiska mål.
Mediechefer som publicerar ”fel saker” lär då få vänja sig vid att bli uppläxade och avskedade. Liksom museichefer, bibliotekarier, universitetsrektorer, filmchefer...
Om skribenten
Christer Nylander är från Kristianstad, född 1968, och är sedan 2002 riksdagsledamot för Liberalerna. Mellan åren 2016-2019 var han partiets gruppledare. För närvarande är han ordförande i kulturutskottet.