Annons

Johanna Nylander: Johanna Nylander: Låt sminket och tandkrämen vara

Jakten på kemikalier och gifter har lett till att EU-kommissionen håller på att föreslå en ny kosmetikaförordning som kan förbjuda det mesta i badrumsskåpet.
Johanna Nylander
Ledare • Publicerad 20 februari 2023
Johanna Nylander
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna.
Flour under hot.
Flour under hot.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Trots att dagens säkerhetsmarginaler redan är så stora att det krävs 100 gånger så hög dos för att nå upp till de gränsvärden som satts upp, vill man tiofaldiga det för allting. Branschen larmar om att mängden fluor i tandkräm och UV-skydd i solkräm då blir så låg nivå att produkterna skulle bli overksamma.

Att ett lagförslag ens kan innehålla regler som riskerar att förbjuda en så basal produkt som tandkräm visar att kemikaliejakten har fått helt orimliga proportioner. Men med den ogenomtänkta detaljen med i förslaget riskerar konsekvenserna för hela smink- och parfymmarknaden att hamna i skymundan.

”Kemikaliejakten har fått helt orimliga proportioner.”
Annons

Kosmetika och parfym är i sig sällan strikt nödvändigt. De flesta skulle överleva utan. Funktionen är estetisk, kan förbättra självkänslan, och gör att man rätt använt både kan känna sig fin och lukta gott. Det finns i olika omfattning i mångas vardagsritual och är en del i att skapa bilden av sig själv och justera de förutsättningar som naturen gett.

Att något inte är nödvändigt innebär inte att det är okej att begränsa det. Fram tills tidigt 1990-tal hade Sverige en särskild punktskatt på vissa varor. Det som redan då slarvigt kallades för lyxskatten omfattade, förutom alkohol, ungefär det man hittar i taxfreebutikerna, nämligen parfym, sötsaker, choklad och smink.

Skatten avskaffades 1993 och hade några undantag med betoning på nytta. Smink som skulle täcka ärr, födelsemärke eller ”liknande huddefekt” slapp skatten. Inte heller läppbalsam eller schampo – så länge de inte innehöll något som kunde vara färgande – räknades in. Avsminkningsmedel var också undantaget, men det var noga att det inte fick lukta för mycket, för då beskattades det som parfym.

Smink används mest av kvinnor, och det är inte långsökt att ana hur beslutsfattande män inte såg det klåfingriga i förmynderiet som sträckte sig ända in på 90-talet. Det baserades delvis på en politisk föreställning om att medborgare inte visste bättre och därför kunde uppfostras med skattesatser. Varor som smink och parfym ansågs dessutom som lyx, och därför enligt många rätt att beskatta.

Nu är det inte lyxen som är det politiskt korrekta att gå hårt åt, utan de stora argumenten för kosmetikaförordningen är att en hårdare lagstiftning bekämpar gifter och kemikalier. Ingen vill bli förgiftad, och det är sunt att ha en viss skepsis mot kemikalier på fel plats. Allting är skadligt i för stora mängder, men nästan allting är ofarligt i väldigt små mängder. Lagstiftarens utgångspunkt måste vara att det som inte är farligt är tillåtet, inte ägna sig åt politisk motiverad kemikaliejakt.

Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan.

Annons
Annons
Annons
Annons