Anders Gustafsson: Partierna bör lämna Jesus i fred
Just nu skrivs det spaltmeter om regeringskris och det eventuella extra val som svenska folket kan komma att kallas till om partierna inte klarar av att lösa ut de låsningar som lamslår riksdagen.
Betydligt mindre talas det om det stora svenska val som ska hållas i närtid: kyrkovalet den 19 september. Detta trots att knappt fem miljoner svenskar är röstberättigade.
År 2000 skildes Svenska kyrkan från staten men 21 år efter skilsmässan finns egendomligt nog partierna fortfarande kvar i kyrkopolitiken. Liberalerna och Moderaterna ställer inte längre upp, men det gör däremot Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.
I slutet av förra året, den 2 november närmare bestämt, antog Socialdemokraternas partistyrelse ett nytt kyrkopolitiskt program. I det kan man bland annat läsa om könsmaktsordningen under rubriken feministisk kyrkopolitik. I partiets valmanifest betonas att ungdomsverksamheten ska vara avgiftsfri och att kyrkan ska ge ungdomar möjlighet till sommarjobb.
I Centerpartiets valprogram kan man, föga förvånande, läsa att kyrkan bör välja lokalproducerade livsmedel, att den ska satsa på förnyelsebara energikällor och att laddstolpar ska finnas tillgängliga vid kyrkor och samlingslokaler.
”Könsmaktsordning, lokalproducerad mjölk och flyktingpolitik alltså.”
I Sverigedemokraternas valplattform kan man bland annat läsa att kyrkan inte ska acceptera att anställda på arbetstid gömmer flyktingar och att kyrkan bör överväga att inrätta ett hjälpcenter för ”konvertiter från islam och andra trosläror med totalitära drag”.
Könsmaktsordning, lokalproducerad mjölk och flyktingpolitik alltså. Föga förvånande är de politiska partiernas kyrkopolitik färgad av deras, märk väl, sekulära ideologier – även om man ibland kan förledas att tro att Gud på den sjätte dagen skapade Socialdemokraterna till sin avbild.
Det finns en stark och växande kritik gentemot politiseringen och vänstervridningen av Svenska kyrkan. Idéhistorikern Johan Sundeens forskning om 68-radikalismens inflytande har de senaste åren väckt stor uppmärksamhet och debatt. I rapporten ”Omvägen till Gud”, skriven av prästen Annika Borg och religionshistorikern Eli Göndör, konstateras att Svenska kyrkan på biskopsnivå agerar som en politisk, opinionsbildande aktör från vänster gentemot sina medlemmar.
Reaktionerna på att ärkebiskop Antje Jackelén i våras kritiserade det föreslagna språktestet för medborgarskap blev starka. Varför ska kyrkan över huvud taget blanda sig i frågan? Och även om Jesus uttalade sig om mycket hade han knappast någon åsikt om hur villkoren för att få svenskt medborgarskap år 2021 skulle se ut.
Kritiken mot Svenska kyrkan är berättigad. Utträden i protest mot ”vänstervridningen” har skadat församlingsarbete och diakoni bland samhällets utsatta. Men lika mycket som kyrkan inte borde förvandlas till ett åttonde riksdagsparti bör partierna lämna Jesus i fred. Det är något djupt olustigt över att sekulära partier ska utöva makt i Svenska kyrkan.
Anders Gustafsson är ledarskribent
