Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Bygg juveler, inte köplador

Det finns en god anledning till att fasaden inte pryder marknadsföringsmaterial för staden – gallerian är varken vacker eller representativ för den i övrigt i stora delar fina stadskärnan. Och inuti har det ekat tomt och tyst efter att stora ytor i ”block C” aldrig fylldes av handel och kommers. Det är ett tomt skal sedan sex år tillbaka.

Schabraket stod klart så sent som 2015, men på fredagen meddelade ledningen i staden, med kommunstyrelsens ordförande Pierre Månsson (L) i spetsen, att kommunen ämnar köpa ett stycke av Steen & Ströms fastighet. Tanken är att bygga om och starta en gymnasieskola i lokalerna 2025. Samt öppna någon servering ut mot Hästtorget och ett parkeringshus undertill.

Att unga får möjlighet att studera mitt i stan är förstås en förmån, vilket det bara är att gratulera de lyckosamma till. Och att kommunen tar ansvar för att förvandla en misslyckad plats till något vettigt förtjänar uppskattning. Skapar uppgörelsen en vinn-vinn-situation för alla parter är det hatten av.

Men frågan är ändå om skattebetalarna borde vara så glada. Vilar affären främst på en vilja att lösa floppen med shoppingcentrumet eller på ett verkligt behov av att skapa ett nytt gymnasium i kommunal regi? Och vad kostar kalaset på lång sikt? Inte bara i form av köpeskillingen på 60 450 000 kronor plus ombyggnadskostnader, utan i alternativkostnaden för att man från början inte byggde klokt på denna tomt med ett så utmärkt läge.

Fredagens köp och omstöpningsplaner bekräftar helt enkelt att kommunens beslut att låta bygga Galleria Boulevard var olyckligt. Detaljplanen godkändes av kommunfullmäktige 2011 och vilar på den handelsstrategi som antogs 2006.

Förhoppningsvis lär sig politiker och stadsplanerare sig något av detta. Köplador är inte det bästa för stadskärnor och deras attraktivitet långsiktigt. Särskilt inte – som i Kristianstads fall – när centrum redan har ett trevligt gatunät med många affärslokaler där människor gärna strosar omkring och det lokala näringslivet har varit starkt i långa tider.

En stad är en viktig mötesplats. För kultur, utbildning, handel, arbete och nöjen. Samtidigt är det en organisk, föränderlig och känslig miljö. Både infrastrukturen och estetiken är viktig för dess livskraft.

På lördagen skulle Kristianstads kommun egentligen ha delat ut sitt nyinrättade arkitekturpris, men det är skjutet på framtiden. Ärendet ska inte heller avgöras när byggnadsnämnden sammanträder på tisdag i nästa vecka. Inte desto mindre är utmärkelsen viktig därför att den lyfter betydelsen av god stadsplanering och byggnadskonst.

På fler och fler ställen engagerar sig folkvalda för att skapa bättre stadsmiljöer. Det handlar om att ge byggentreprenörer i uppdrag att följa – och inte med brutalism bryta emot – den historiska miljön. Det finns alternativ till de fyrkantiga lådor som smälls upp i parti och minut. En stad som Kristianstad borde ha självaktning nog att vila på sina lagrar i stället för att låta uppföra ett fult ”Domushus” – på 2010-talet.

Urbaniseringen var stark redan före pandemin. Den ökade e-handeln och digitaliseringen lägger ytterligare omvandlingstryck på städerna och dess näringar. Många kommer att arbeta hemma mer framöver, vilket påverkar lunchrestauranger, butiker och kontorsägare.

Men när fler flyttar ut från dyra och trånga storstäder till fler kvadratmeter och högre livskvalitet kan pärlor som Kristianstad bli vinnare. Om beslutsfattarna använder stadens starka sidor. Och det är att utveckla det unika och det vackra. Inte att anlägga kantiga hus och köpcentra som alla andra.

Vad en stad slutligen fylls av för människor och aktiviteter bestäms av attraktiviteten i att leva och bo just där.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör på Kristianstadsbladet