Fria ord

Mathias Knutsson finns inte!

Fria ord Artikeln publicerades

I Kristianstadsbladets ledare "Att våga lyfta blicken" (31/12), har en lokal centerpartist huvudrollen. Efter att ha läst artikeln frågar jag mig om detta är på riktigt eller "hitte-på"? Finns det verkligen politiker i vår lilla ankdam som har mod att utmana det bestående - läs insnöade - och driva egna teser, vara intresserad av att förändra/förnya, och inte minst ha ett - som det verkar - äkta engagemang för politiken i Kristianstad? Det sägs att han ju inte är ens härifrån! Nej, det låter för bra. Mathias Knutsson finns inte ...

Men om man nu skulle tro att han verkligen existerar, vad är det då som gör att han känns som ett UFO, eller kanske snarare som en politiker verksam på 1950- och 60-talen?

För att kunna svara på frågan, måste man fundera över samhällsutvecklingen de senaste 50 åren. Jag har en egen tolkning, förhoppningsvis nära sanningen, men kanske något ofullständig då detta är komplexa skeenden som egentligen inte kan beskrivas i ett par meningar.



När Sverige skulle bygga det moderna samhället fanns en positivism inbakad. Detta tror jag hängde samman med en framtidstro som i sin tur byggde på stadig tillväxt, samförståndslösningar, obefintlig arbetslöshet, och kanske det viktigaste av allt: Det fanns "arbetsuppgifter"!

Alltså massvis med "förnyelse" och "förbättringar" som skulle göras i samhället. Och man ställde frågor och fick svar.

Men som alltid i en högkultur skedde en stagnation. Lagom till sista spiken slogs fast i miljonprogrammet, skedde en tillbakagång. Det blev röda siffror i bokslutet. Oljekriser och arbetslöshet.

I dag skulle man kanske kunna säga att Folkhemmet är färdigbyggt, vi har fått det bra helt enkelt. Men är det verkligen så? Ska vi vila på lagrarna och är det detta "tänket" vi och våra folkvalda ska ha? Är det förvaltning som gäller, bevarande av det bestående?

Jag skulle vilja hävda att finns det mer förvaltning än nytänkande, i en kommun eller stat, ger detta syre till den tråkiga företeelsen kallad "politikerförakt". Jag tror att för mycket förvaltning bidrar till stelhet, och skräckscenariot är att vi får - vi har redan! - politiker som förvisso är kompetenta på många sätt, men saknar visioner och är mer inriktade på att inkassera sin månatliga belöning.

Tyvärr tror jag också att politikeryrket innebär en mycket arbetsam och hektisk tillvaro, vilket i sin tur kan göra att hon/han fjärmar sig från "den riktiga världen". Detta borde rimligtvis ha en negativ inverkan på eventuella visioner.



En annan orsak till politikerföraktet stavas m-e-d-i-e-r-n-a. Vår egen tidning Kristianstadsbladet hänger på drevet precis som andra aktörer i branschen. Man gillar att publicera ledare och artiklar som framställer politiker som odugliga och imbecilla.

Hur ska politikern kunna svara och argumentera mot "sanningar" som skribenterna spottar ur sig?

Politikern kan sägas ha makt i parlamentet, på den massmediala arenan är de alltid i underläge. Här styr medierna och styr också åsikter om samhälle och politiker. Enda chansen för våra folkvalda att nå ut till folket, är att anpassa sig, bland annat genom medieträning.

Plötsligt blir det mycket viktigare att vara retorisk i tio sekunder framför kamerorna, än att hålla ett långt anförande i riksdagen.

Till skillnad från förr, tror jag det är mycket svårare i dag att få svar på frågorna som finns på den politiska agendan. Samhället är mer komplicerat. Det är kanske till och med svårt att formulera frågorna: Vad är det vi vill?

Det är här Knutsson kommer in i bilden. Han ställer frågorna och han vågar ge svar. Det är faktiskt lite tragiskt att säga att han känns unik. UFO!

Hasse Alfredsson försökte övertyga oss om att Robert Lind i Kramfors verkligen existerade. Men det var ju mest på skoj. Mathias Knutsson försöker få oss att tro att även han existerar, och det är inget skämt! Det är bra, stå på dig Mathias!

Trots att jag inte känner någon samhörighet med Knutssons parti - eller något annat heller, för den delen - så säger jag som Voltaire påstås ha yttrat: "Även om jag inte delar din åsikt, kan jag gå i döden för att du skall få framföra den".