Spel på liv och död

Kultur Artikeln publicerades

En levande död dansk multikonstnär. Johan Wilhelmsson har läst en egenartad biografi.

Fiktion och verklighet framstår som siamesiska tvillingar i den danske författaren och multikonstnären Claus Beck-Nielsens värld. I hans verk – en brokig mosaik av prosa, teaterföreställningar, musik och performances – låter sig konsten och livet, eller för den delen dikten och döden, inte på ett entydigt sätt skiljas åt.

Således är det följdriktigt att Beck-Nielsen i början av 00-talet dödförklarade sig själv, och att han sedan dess stått i spetsen för ett institut, das Beckwerk, som tagit till uppgift att förvalta den avlidnes konstnärliga kvarlåtenskap. Efter frånfället har han bland annat observerats i Irak, där han med en otymplig koffert märkt "The Democracy" försökte skapa rum för mänskliga möten. Det fysiska och litterära vågspelet skildrades i den yvigt krängande romanen "Självmordsaktionen".



Förspelet till Beck-Nielsens bortgång beskrivs i den egenartade kvasibiografin "Claus Beck-Nielsen (1963-2001)", som nu översatts till svenska. Händelseförloppet tar sin början med en till synes oskyldig performance i december 2000. Beck-Nielsen lämnar medelklasstillvaron med fru, barn och lägenhet för att i tjugofyratimmarspass vandra omkring på Köpenhamns gator som Claus Nielsen, en hemlös man utan minne, pengar eller personnummer.

När de konfronteras med Nielsens magerlagda fysionomi och siffermässiga icke-existens kommer såväl sociala myndigheter som privata välgörenhetsinrättningar till korta. Själv möter han, förpassad till tillvarons nollpunkt – "foten av trappan bakom Hovedbanegården" – en undanträngd värld av pundare och horor, där den vanligaste hälsningsfrasen lyder "Vad fan, jag trodde du var död." Här driver han omkring, observerande och interagerande, tills polisen griper honom som ett "oidentifierat kringvandrande objekt". Nielsen väljer då att identifiera sig som Beck-Nielsen.



Så långt är biografin en kartläggning av en mer eller mindre spektakulär happening, vilken fick uppmärksamhet av Anna Odell-dimensioner när Ekstra Bladet svalde betet och på förstasidan blåste upp historien om den identitetslöse jyllänningen med minnesförlust. Men snart avviker skeendet från den förutsägbara mallen.

Lockad av den reduktion av livsomständigheterna som Nielsen representerar börjar Beck-Nielsen alltmer likna sitt skugglika alter ego, vilket tar plats i hans liv "som en cysta i köttet, en cysta som växer". Gränsen mellan Beck-Nielsen, den iscensättande konstnären, och Nielsen, det iscensatta konstverket, luckras obönhörligen upp.

Beck-Nielsens biografi består av ett hopkok av autentiska tidningsartiklar, uppdiktade dagboksanteckningar, parodiska analyser och osorterat material från författarens hårddisk. Endast bitvis når den upp till den energi som gjorde "Självmordsaktionen" till en av de senaste årens starkaste romaner. Ändå bekräftar den att Beck-Nielsen är en författare som med stor konsekvens, och bortom de ironiska gesterna faktiskt också med stort allvar, tar sig an samtidens väsentliga frågor om spelet mellan identitet, fiktion och krass realitet.