Inte mycket nytt inom kritikkritiken

Kultur Artikeln publicerades

00Talets sista nummer handlar om kritik av kritiken. Peter Viktorsson konstaterar att här finns en del lärdomsord, även om mycket är tidigare hörda argument.

Nya numret av 00TAL (decenniets sista; tidskriften byter nu namn till 10TAL) är ett ambitiöst försök att syna dagens konst- och litteraturkritik.

Somligt har redan upprepats till leda (Det var kanske inte bättre förr, men annorlunda och kritiken gavs mer utrymme, ersättningen var anständig, skribenterna mer bildade och vid närmare eftertanke var det nog bättre förr) och annat kunde ha spolats på idéstadiet (Andreas Harbsmeier läser två svenska kritiker under en månads tid och kan utifrån det dra slutsatsen att "den essäistiska stilen med litteraturhistoriska ambitioner är förhärskande i Sverige".).



Men här finns ocksåskribenter som tar uppgiften ett steg längre än lägesbeskrivningen och meddelar läsarna sin uppfattning om kritikens förutsättningar, fallgropar och utformning.

Dessa handfasta anvisningar från tre meriterade kritiker får fungera som ledstjärnor för det nya årtiondet.



n Carl-Johan Malmberg om kritikerns uppdrag:

En kritiker ska addera något till verket, genom att resonera om det, genom att ta fram de kvaliteter som kanske inte är omedelbart uppenbara.



n Mats Gellerfelt om dagens narcissism:

Kritikern, även i seriösa fora, berättar gärna om sig själv och det är jag, jag, jag, som om inte läsaren vet att det är "jag" som skriver. Det var bland det första som jag fick lära mig av äldre kritiker på sjuttiotalet: ingen är intresserad av vad du ser från sommarhusets veranda eller att få informationer om ditt själsliv.



n Horace Engdahl om konsten att avfärda:

Det löjligaste hos kritiker är den förorättade tonen när de stöter på något de inte kan förlika sig med. Det är som om verket skapats enkom för att kränka dem. Som kritiker skall man vara på gott humör när man fördömer.