Opinion

Selektiva sympatier

Opinion Artikeln publicerades

Alla som lever i en demokratisk rättsstat har anledning att vara tacksamma över detta. Men det finns grupper som är särskilt beroende av att fritt kunna söka information och yttra sig – till exempel journalister, författare, forskare. Man skulle kanske kunna tro att stödet för demokratin var särskilt starkt inom dessa grupper.

Under 1900-talet såg vi i stället hur många framträdande intellektuella blev medlöpare till totalitära regimer, samtidigt som de själva drog nytta av yttrandefriheten. Efter de östeuropeiska kommunistdiktaturernas fall kunde man iaktta en viss, åtminstone tillfällig, tillnyktring. Men uppgörelsen med 1900-talets förvillelser har inte varit djupgående.

Nyligen hävdade journalisten Dan Jönsson att det i öststaterna hade funnits en "utopisk dimension" som han saknade i dagens värld: "Hur man än såg på kommunismens länder, så visade de i alla fall en sak: att det gick att stå emot det internationella kapitalets makt."

Och häromdagen publicerade samme Jönsson en artikel i Dagens Nyheter med anledning av mordförsöket på den danske tecknaren Kurt Westergaard. Jönsson hånade Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen, som beskrivit attentatet som ett på demokratin och det öppna samhället. Det var det inte, enligt Jönsson, eftersom attacken inte drabbade "urskiljningslöst":

"Mordförsöket på Westergaard var ett attentat mot en man som utmanat miljontals troende muslimer med en dum teckning av deras profet som terrorist." Jönsson förklarade också att terrorismen skulle försvinna om vi bara avskaffade den kapitalistiska världsordningen.

Man kan undra om Dagens Nyheter hade publicerat en liknande artikel ifall det var någon av tidningens egna journalister eller tecknare som hade blivit angripen.

Jönsson är dessvärre inte ensam inom vänstern om att bagatellisera våld som drabbar människor med andra åsikter än han själv. Förra året skrev journalisten Petter Larsson på Sydsvenskans kultursida att judar som offentligt visar stöd för staten Israel får finna sig i att bli fysiskt attackerade.

Under karikatyrkonflikten 2006 hade svenska intellektuella svårt att ta parti för yttrandefriheten. Inte heller tycks de vara särskilt oroade över att förbud mot hädelse – något man trodde tillhörde ett mörkt förflutet i Europas historia – har införts på Irland och diskuteras på andra håll.

Läser man tillräckligt många dumma texter finns det en risk att man blir avtrubbad, och inte längre reagerar. Men jag slutar inte att förvånas över alla skribenter som inte entydigt kan försvara demokratiska rättigheter och ta avstånd från våld som drabbar kollegor.



David Anderssonär författare och redaktör på tidskriften Axess

.