Opinion

Striden om bilden

Opinion Artikeln publicerades

Utgångsläget för regeringen så här vid inledningen av valåret hade kunnat vara bättre. Stödet i opinionen är svagt och paradfrågan – jobben – framstår, på grund av konjunkturen, än så länge inte som någon valvinnare.

Fast å andra sidan hade det kunnat se mycket sämre ut. Den ekonomiska krisen är inte hemmagjord och för en liten öppen ekonomi som den svenska slår global finansiell oro hårt mot arbetsmarknaden. En regerings främsta uppgift blir då dels att behålla kontrollen över statsfinanserna, dels att se till så att de som förlorar sina jobb inte fastnar i utanförskap. Det är precis vad regeringen har gjort.



De rödgröna vill inte kännas vid detta. Under valårets första partiledardebatt i riksdagen på onsdagen försökte de utan framgång utmåla alliansens styre som både ett stort misslyckande och en medveten strävan efter att skapa klyftor i samhället. Mona Sahlin (S) menade i ett replikskifte med statsminister Fredrik Reinfeldt (M) till och med att han bara har behövt fyra år för att förvandla överskott till underskott. Det var väl magstarkt. Peter Eriksson (MP) och Lars Ohly (V) valsade dock lydigt efter och radade upp diverse osannolika beskyllningar om orättvisor.

Alliansen å sin sida, speciellt statsministern, spelade på regeringens ansvarstagande och ställde detta mot en opposition som ägnar sig åt "fusköverenskommelser". Längst i kritiken av de rödgröna gick Göran Hägglund (KD) som varnade för att det vore direkt farligt att låta de rödgröna styra Sverige.

Så här kommer det att låta fram till valdagen den 19 september.

Det är det blågröna laget mot det rödgröna laget.

Inte så lite tid kommer att ägnas åt att göra ned motståndarsidan med anklagelser om att inte återge verkligheten rätt eller att inte få plus och minus att gå ihop. Det tillhör det politiska spelet, men blir lätt tjatigt.



Valrörelsen skulle vinna mycket på att drivas mer av idéer, som Vänsterpartiledaren faktiskt försökte, även om de idéerna inte torde tilltala så särskilt många. Enligt honom ska de rödgröna "onödiggöra" privata lösningar i välfärden genom att de offentliga systemen blir hundraprocentiga. Det är inte trovärdigt.

Reinfeldt gjorde också en ansats att prata visionärt, men kom av sig.

En styrka med alliansen i opposition inför förra valet var att berättelsen om utanförskapet höll ihop den politiska inriktningen. Nu när den tidigare oppositionsledaren är statsminister lyckas han dock inte alls slå an samma strängar. Det behövs en ny bärande berättelse för alliansen. Ja, även för oppositionen, som blickar lika mycket bakåt som de sneglar åt opinionsmätningarna och säger vad som antas låta bra för dagen.

Jan Björklund (FP) var något viktigt på spåren när han sa att välståndet inte kan tas för givet. Globaliseringen ställer nya krav på politik och samhälle. Utmaningarna är stora, men också vinsterna för dem som förmår att se möjligheterna. Hur Sverige kan bli en vinnare i globaliseringen borde uppta mer av valdebatter och partiutspel under detta valår.