Opinion

Hägglund ler hela vägen till ...

Opinion Artikeln publicerades

Det gäller att vara glad för det lilla. Därför har Göran Hägglund skäl att le lite extra under Kristdemokraternas kommundagar i Jönköping. Partiet är fortfarande litet, men fredagens opinionsmätning från Synovate indikerar att partiet åtminstone än så länge tycks hålla sig på rätt sida om fyraprocentsspärren.

Inte för att Hägglund egentligen har något problem med att le. Tvärtom. Han är kanske regeringens gladaste partiledare. Och han har en förmåga att verka lugn och trevlig vad han än pratar om. Fast det spelar nog inte så särskilt stor roll för Kristdemokraternas kärnväljare. De röstar nog på partiet i vått och torrt, oavsett hur mycket partiledaren ler.



Men detta till trots står det klart att KD har problem. Partiet saknar trovärdighet i många sakfrågor, även bortsett från lokala avvikelser som i Kristianstad där partiet lider av bristande trovärdighet i allmänhet.

Och utifrån kommundagarna är det svårt att se att någon tillräckligt radikal profilförändring för att verkligen höja partiets skärpa är på gång. Programmets första seminariepunkter behandlade de klassiska kristdemokratiska frågorna familj, vård och omsorg, synbart utan någon särskilt originell infallsvinkel. Men kanske är det ändå där, om någonstans, som KD kan vinna mark.

Ett exempel är debatten om pensionärernas skatter. Den blir ofta en kamp om siffror. Under fredagen lanserade Hägglund en idé om ytterligare skattesänkningar för pensionärer. Dessa ska läggas till de 5,5 miljarder som pensionärerna redan har fått i sänkta skatter sedan 2006. Det är mycket pengar, och det är starkt talande för alliansens övergripande problem att dessa 5,5 miljarder inte har kommunicerats tydligare.

I stället har debatten, på oppositionens villkor, kommit att kretsa kring att de som arbetar har fått mer i sänkt skatt än pensionärerna, räknat i kronor och ören. Det må så vara, men det är också naturligt att incitamenten ökar snabbare för dem som arbetar än för dem som inte gör det. I stället för att diskutera teknikaliteter borde särskilt Kristdemokraterna understryka – ja, rentav skryta om – hur mycket mer pengar landets pensionärer, arbetstagare och företagare har fått i plånboken under alliansens tid vid makten.



Mer pengar till pensionärerna är en ganska rak och enkel fråga. Svårare är det med vården och omsorgen, andra kristdemokratiska hjärtefrågor. Valfrihetsretoriken behöver tydligare omsättas i verklighet. Om ökad privat finansiering kan höja kvaliteten och friheten för det stora flertalet äldre och sjuka bör KD inte försöka förneka, utan snarare tala högt och tydligt om detta.

Lyckas inte KD med att skaffa sig en egen, tydlig politisk röst, kommer kanske valresultatet att bli betydligt dystrare än fredagens opinionsmätning.