Carolin Dahlman: Mesighet i skolan funkar inte

Men att undvika bestraffningar och tillrättavisningar kan lätt leda till att barn kör över de vuxna och tappar respekten

I förra veckan rapporterade Skolvärlden att antalet hot- och våldsincidenter ökat kraftigt på en grundskola i Hjulsta i Stockholm sedan man där infört metoden. Ett 50-tal incidenter har rapporterats på ett halvår. ”Våldet har exploderat på skolan”, sa huvudskyddsombudet Irene Ziverts (21/2).

En annan lärare skrev oroat i höstas: ”Alla ska nu arbeta lågaffektivt och absolut inte säga till någon elev på skarpen. Lågaffektivt tolkas på många ställen som att du som lärare bara ska tala lugnt med eleven och att det är eleven själv som avgör var elevens egna gräns för ett gott uppförande finns”. Hon beskrev detta som ”en katastrof för svensk skola”.

Det är lätt att förstå oron, när man läser vad metoden exempelvis kan innebära: ”När du känner behov av att gå framåt, gå två steg baklänges. Sätt dig, gärna på golvet. Då tar du mindre plats i elevens medvetande. Om eleven förlorar kontrollen ska du inte prata alls. Ge dig”.

Så om en elev vägrar lyssna till lektionen, skriker könsord eller agerar hotfullt då ska den vuxne alltså sätta sig på golvet? Hen ska ”ge sig” och låta klassens vildbasare fortsätta stjäla tid?

Effekterna blir självklara. ”Nu upplever eleverna att det inte händer någonting och då sprider oron sig”, berättade Ziverts. Hon menade att det finns det elever på skolan som inte vågar äta i matsalen för att de rädda för andra elever som styr och ställer. Även skolans lärare är rädda. ”Eleverna har tagit över skolan och lärarna vågar knappt gå förbi dem i trapporna.”

Psykologen Bo Hejlskov Elvén är expert inom ämnet. Till tidningen Femina sa han att vissa föräldrar har svårt att släppa sina gamla vanor. ”De tycker att barn ska lyda och uppföra sig”. Enligt honom borde mamma och pappa i stället förstå att barn bråkar för att utveckla sin självständighet. ”Om vi försöker få dem att lyda som små finns det risk att de istället blir lydiga vuxna. Det vill vi ju inte” (20/3).

Vill vi inte? Vi vill väl för tusan att barn utvecklas till individer som visar hänsyn och följer lagar och regler? Att vuxna uppfostrar och sätter ramar för barn betyder knappast att Sverige blir som Nordkorea. Det leder bara till att det skapas ordning i det kaos som svensk skola tyvärr verkar ha blivit.

Det saknas nära 65 000 utbildade lärare, förskollärare och skolledare i Sverige. Men vem vill jobba i skolan? Lärare är kraftigt överrepresenterade vad gäller sjukskrivningar, skrev Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet. Allt fler säger upp sig på egen begäran med hänvisning till hälsoskäl kopplat till arbetsmiljön.

Läraren Catrin Johansson skrev nyligen i Lärarnas tidning: ”När blev det OK att skrika till sin lärare att ”du är en jävla idiot”, ”du är dum i huvet jävla fitta” eller ”va fan, du är så jävla löjlig”? Är det rimligt att elever blockerar vägen när vi lärare kommer i korridorerna? De hånar oss och skrattar, använder glåpord och sparkar i skåpen och på dörrar när vi passerar”.

Och enligt lågaffektivt bemötande-folket ska hon som svar på det beteendet alltså sätta sig på golvet, vända bort blicken och inte ingripa?

För om hon ingriper får hon säkert dessutom bannor för det och eleverna skadestånd för att de har blivit kränkta...

Även i Kristianstad finns det skolor – oklart vilka – som använder sig av lågaffektivt bemötande, men kommunens utbildningschef Kenth Olsson är noga med att säga att det självfallet inte får inkräkta på principen om nolltolerans mot våld. Ordning och reda har företräde.