Karin Pihl: Det är inte alls förfärligt att Jämställdhetsmyndigheten lägger ner - tvärtom

“Det är förfärligt”, säger arbetsmarknadsutskottets ordförande Anna Johansson (S). “Ett kliv bakåt”, enligt Maria Arnholm, Helene Odenjung och Barbro Westerholm från Liberalerna. “Ska vi behöva klä oss i gula västar”, frågar sig Gudrun Schyman (Fi). “Ett svek mot väljarna”, enligt en rad företrädare för civilsamhällesorganisationer.

Vad är det som har hänt? Har riksdagen beslutat att könssegregera grundskolan? Avskaffa den allmänna och lika rösträtten? Icke då. Det som upprör är att Moderaterna och Kristdemokraterna, genom den av riksdagen antagna budgeten, beslutat att lägga ner den ett år gamla Jämställdhetsmyndigheten. Kritikerna menar att det är ett bakslag för svensk jämställdhet. Arbetet mot prostitution, människohandel, ojämlika skolresultat, våld i nära relationer, hedersvåld och för universitetens genusintegrering sägs vara i fara. Men är det verkligen så?

Knappast. Problemet med Jämställdhetsmyndigheten återfinns faktiskt i det kritikerna radar upp. Det breda uppdraget riskerar att leda till ingenting alls. Men så har myndigheten inte heller någon uppgift att i praktiken genomföra åtgärder. Människohandel ligger på polisens bord. Pojkars bristande skolresultat är skolans uppgift. Jämställdhet på universiteten är något som lärosätena själva sköter bäst. Och det finns redan ett center mot hedersförtryck som drivs av Länsstyrelsen i Östergötland. Lägg resurserna där i stället.

Syftet med Jämställdhetsmyndigheten är att “samordna”, “bidra med kunskap”, “expertis”, dela ut bidrag och att utvärdera. Men hur utvärderar man något så luddigt som att “bidra med kunskap”? Alla de instanser som arbetar med jämställdhet i praktiken - polisen, lärare, socialtjänsten - har troligen god vetskap om vilka arbetssätt som fungerar. Lång och praktisk erfarenhet som rör konkreta jämställdhetsproblem är mer värdefullt än en “samordnares” genusteoretiska analys. Uppdraget att granska den jämställdhetspolitik som förs finns dessutom redan inbakat i Riksrevisionens funktion.

Försvaret för Jämställdhetsmyndigheten är typiskt för Sverige. Vi tror ofta att problem kan lösas genom att tillsätta utredare, experter och samordnare. Ibland är det så, men ofta inte. Ofta är det slöseri med skattemedel, som hade kunnat gå till viktigare saker.

Så fort det handlar om jämställdhet blir politiken ofta fluffig och okonkret. Som om jämställdhet inte handlade om riktiga politiska reformer. Den som tar jämställdhet på allvar behöver inte sörja myndighetsnedläggningen.