Lägg ner tramsiga kurser

Men du kan även läsa 7.5 högskolepengar på Linköpings universitet om katters personlighet och kommunikation. Enligt hemsidan behandlar kursen ”tamkattens domesticering och personlighet samt dess språk” och ska ”förbättra kommunikationen mellan människor och deras favorithusdjur.”

På Linnéuniversitetet kan man läsa ”vampyrfiktion” på distans. I kurskatalogen från Malmö högskola erbjuds kursen ”fotboll, kultur och samhälle”, som ger grundläggande förståelse av fotbollen som kulturell företeelse och dess plats i samhället. Vid Örebro universitet erbjuds en kurs som ger grundläggande kunskaper om vin och sprit samt kunskap om öl. Och den 1 april startar ännu en omgång av ”Harry Potter och hans världar”-kurs på Linnéuniversitetet.

I Sverige läggs omkring 70 miljarder om året på universitet och högskolor – en enorm summa. Men används dessa pengar väl? Det finns verkligen skäl att undra.

Det vore väl bra om pengarna hade gått till att ge människor kunskaper som ökade deras chanser att få jobb, bättre betalt eller driva företag. Men tyvärr verkar alltför många kronor läggas på folks tidsfördriv. Alla tramsiga kurser om öl och fotboll är ju inte gratis. För elever som inte är svenska medborgare kostar Harry Potter-kursen 10 625 kr. Kattkursen är något billigare och kostar skattebetalarna ”endast” 8745 kr per elev.

Ett av skälen till att de märkliga kurserna finns kan vara att våra lärosäten i huvudsak får betalt efter hur många som börjar läsa och hur många poäng de tar – oavsett ämne. Det lönar sig därför att erbjuda publikfriande kurser och kanske släppa igenom studenter för lätt.

Enligt en färsk rapport från Svenskt Näringsliv konstateras att styrningen borde bli betydligt bättre. Man föreslår att utbetalningarna till universiteten tydligare kopplas till om de erbjuder utbildningar som förväntas ge jobb. Samverkan med näringslivet borde dessutom öka.

Ja något måste sannerligen göras, för inte bara pengar utan även tid slarvas bort. I snitt studerar svenska studenter cirka sex år och etableringsåldern är 30,5 år. Andelen med minst femåriga utbildningar är nästan tre gånger så hög som snittet i OECD.

När folk pluggar länge blir deras kompetens blir fast i lektionssalar i stället för att komma till användning. I en tidigare rapport från Svenskt Näringsliv konstateras att BNP skulle ha ökat med 52 miljarder kronor och de offentliga finanserna stärkts med 21 miljarder om året om personer med tre års högskoleutbildning hade etablerat sig på arbetsmarknaden två år tidigare.

Ingen av oss finns till för att öka BNP, men om utbildningen ska betalas av det gemensamma finns skäl att tänka i dessa termer.

Om alla stod för sin egen kursavgift hade jag inte klagat på valfriheten. Inte heller hade jag förordat styrning om studenterna själva behövde stå för konsekvenserna – som arbetslöshet och mindre pension – av att ha slösat bort sin tid på att läsa trevliga kurser.

Men när skatter drabbar människor som sliter och släpar kommer jag att kritisera politiker som använder pengarna på ett felaktigt och slösaktigt sätt.

Det borde finnas incitament för våra högskolor att leverera kurser som lägger en god grund för en självständig framtid, där man har ett jobb att gå till och har möjlighet att försörja sig själv. Fler borde också lockas till yrkesutbildningar, som på relativ kort tid ger en biljett till ett arbete.

Dessutom måste det ställas högre krav på att studenter presterar. Svenskt Näringsliv har tidigare föreslagit krav på man klara mer för att få fortsatt studiemedel och kunna söka nya kurser, samt att bidragsdelen sänks efter tre års studier och att examen bör belönas ekonomiskt. Allt detta är mycket bra.

Sju av tio företag som försökt rekrytera har haft svårt att hitta rätt kompetens, samtidigt som antalet studenter blir allt fler. Svensk arbetsmarknad behöver kockar, vvs-montörer, ingenjörer, sjuksköterskor och fordonsförare – men faktiskt inte särskilt många Harry Petter-experter eller kattkommunikatörer. Den som vill lära sig mer om vin eller vampyrer borde få göra det på egen bekostnad.