Riskfyllt att använda invandrare som lockbete i val
När tidningen frågade gruppledaren Mikael Persson (V) om hur en person som undanhållit partiet information om att han tidigare dömts för narkotikabrott kunde få plats på listan till kommunfullmäktige, var förklaringen att partiet ”ville ha en längre lista med totalt 38 namn för att visa på bredd och mångfald som speglar samhället i stort”.
Wow! Det handlade alltså inte om att bedöma individers kompetens, värderingar eller åsikter, utan om vilken hudfärg eller kön de har.
Där rasister avvisar personer med utländskt klingande namn eller där normer gör att kvinnor ibland inte bedöms för sin insida utan utifrån kön, gör alltså V precis tvärtom. Man väljer aktivt personer utefter yttre egenskaper.
Det är en farlig väg att välja. Fler partier har i sin strävan efter att ha rätt image – och locka röster – gett makt åt personer med värderingar som går på tvärs med partiets egna. Sakine Madon, politisk redaktör för VLT, har kallat det ”mångfaldspanik”.
Detta har vi sett konsekvenserna av i Solna, där en centerpartist som länge öppet förespråkat sharialagar ändå fick plats som nämndeman i en svensk domstol. Ett annat exempel är SSU Skåne, där personer med värderingar långt från S ändå kunde styra och ställa i åratal, inte osannolikt på grund av sin invandrarbakgrund.
Hassan skrev själv på Facebook att: ”Det är rasistiskt och orättvist att använda unga invandrare för att öka mångfalden inför valet” (21/10).
Att han faktiskt valdes in till fullmäktige var dock tydligen inte V:s plan, för ”partiet räknade inte med att han skulle vara så framgångsrik bland personkryssen”, enligt Persson.
Nej, Hassan fanns uppenbarligen inte där för att företräda Vänsterpartiet, utan för att vara en slags inredningsdetalj, en statussymbol, ett namn som kunde locka väljarna att rösta in Persson och hans kompisar Levin, Bromander och Nordström.
Identitetspolitik är ett gissel. Den som är liberal ser människan bakom det yttre, och man bör varken få för- eller nackdelar baserat på ursprung eller utseende. Man ska komma in i politiken oavsett om man är svart, inte för att man är det. I politiken är det passion och prestation som räknas.
Var Hassan står är dock oklart; han har nu blivit vilde och gett makt åt SD. Media har publicerat kritik mot honom, så han meddelade på Facebook ”Jag har inget förtroende för Kristianstad bladet och jag pratar med dem när det passar mig”, och vägrade bestämt prata med oss i tisdags.
Det är väl okej att han ignorerar tidningen, men vad säger han till väljarna? Och vad säger V? I slutändan är ju partiet som bär störst skuld.
Sedan denna text publicerades har Abdikarim Hassan raderat det inlägg på Facebook som jag citerar honom ifrån. Jag tog dock en skärmdump: