GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sorgen är fjäderlätt men prosan väger tungt

Caroline Albertine Minors noveller fängslar och kryper och under skinnet, tycker recensenten Lisa Marques Jagemark.
bokrecension • Publicerad 19 januari 2019 • Uppdaterad 30 april 2021
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Caroline Albertine Minor väger tungt och skriver lätt.
Caroline Albertine Minor väger tungt och skriver lätt.Foto: Laerke Pousselt
Roman

Hummerns sköld

Författare: Caroline Albertine Minor

Översättning: Johanne Lykke Holm

Förlag: Wahlström & Widstrand

Den danska författaren Caroline Albertine Minors novellsamling är på många sätt traditionell: korta, täta berättelser som ibland snuddar vid varandra. Formen av ett litet urklipp ur en mer eller mindre omskakande livshändelse gör att man slipper långrandiga presentationer av bikaraktärer. Det gör prosan både frigjort lätt ‒ och ger den samtidigt tyngd.

Känslan av både fjäderlätt och blytung är en röd tråd i Minors språk och berättarteknik. Oavsett om det handlar om en dotters självmord under en au pair-vistelse, som i ”Glöm Archie Pey” eller om den nyblivna mamman som sörjer sin älskare tillika partners bästa vän i titelnovellen. Om det utspelar sig under lågsäsongen i Pyrenéerna eller vid kusten i Danmark.

Sorg är ett centralt tema, de stunderna i det vanliga livet när man börjar se allting utifrån. Sorgen som uppstår vid olika typer av förluster: död, separation, personlighetsförändring, att bli vuxen. Jag är tacksam över att Minor ändå låter vardagen vara i fokus och sällan ger sig hän till effektsökande vändningar. Även de märkligare inslagen känns trovärdiga.

˝Välsignelser” är första gången som Minor ges ut på svenska (översatt med den äran av Johanna Lykke Holm), och det är inte svårt att förstå varför den bland annat fått P.O. Enquists pris och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Trots att det inte är någon förnyelse av novellgenren eller livsomvälvande läsning är det svårt att värja sig från berättelserna. De fängslar en. De kryper in under skinnet.

Lisa M JagemarkSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.