Varför vill inte S och V ge skydd åt rädda sjuksyrror?
Sjuksköterskan Niklas Fernö berättade för ett år sedan att han sover med ett basebollträ i aluminium under sängen av efter att ha hotats av anhöriga till patienter han mött i sitt jobb på Malmö akutsjukhus (DN 13/1 -18).
Det har blivit farligare att jobba i vården. 2017 behövde ordningsvakt kallas in 2 963 gånger på skånska sjukhus och väktarkostnaderna steg. Enligt SCB har 20 procent upplevt någon form av hot eller våld, och sedan 2010 har antalet sjukskrivningar till följd av hot eller våld inom vård och omsorg ökat med över 40 procent. Var tredje läkare har råkat ut för våld under det senaste året, enligt en undersökning från Sveriges läkarförbund.
Det går inte att ignorera detta. Det går inte att få verkligheten att förvandlas till ett härligt och snällt sagoland genom att blunda och hålla för öronen. Att önska att det var tryggare räcker inte, utan samhällets alla delar behöver tuffa till sig.
Enligt ett beslut i regionstyrelsen i torsdags ska Region Skåne verka för att ge utsatt vårdpersonal i Skåne rätt att bära kroppskamera. Redan förra året fick Alliansen igenom att kameror skulle köpas in, men för att de ska få bäras behövs en ändring i lagen – något som politikerna nu ska begära.
”Det är viktigt att vi har lagar som möjliggör att anställda kan känna sig trygga på sin arbetsplats”, sa regionstyrelsens ordförande Carl-Johan Sonesson (M).
Men vänstersidan är märkligt nog emot.
”Dels är det en integritetsfråga, dels ger det en upprustning. All kamp mellan samhället och buset ska man vara försiktig med att trappa upp hela tiden”, kommenterade oppositionsrådet Henrik Fritzon (S).
”Att personalen ska gå med en kamera i mössan i kontrollerande syfte är en utveckling som jag tycker har gått för långt”, sa han i ett SVT-inslag förra året.
Sara Svensson från Vänsterpartiet menade: ”Mycket i sjukvården handlar om tillit från patienter till vårdpersonal. Om dessa då har videokameror på sig riskerar det att minska den tilliten”.
Man vems parti tar de, vems sida står de på? Om våldet redan existerar kommer det knappast att minska genom någon slags passiv, fredlig anda från personalen. Ska sjuksköterskor och läkare skydda sig mot kriminella genom att sätta sig i en ring och sjunga kumbaya? Vifta ned vita flaggor och visa peace-symbol?
På Södertälje sjukhus fick personalen förra året en hjärtformad brosch att sätta på uniformen, med texten ”Tillsammans mot hot och våld”. Säkerhetschefen förklarade: "Budskapet är ju att vi vill sätta stopp för hot och våld på vårat sjukhus och att vi tillsammans då står enade" (P4 10/7).
En brosch? Ja, en BROSCH. Herrarna som skjuter ihjäl varandra och förråats kommer knappast att förvandlas till lamm när de ser den.
Det är trist att det behövs hårda tag, men så länge det finns hotfulla personer måste vi reagera och agera med kraft snarare än bullar och saft, med ramar i stället för kramar. De rödgröna har tyvärr inga lösningar; det enda de gör är att stoppa viktiga åtgärder.
Inte all vårdpersonal är positiv till kameror, och det ska självklart respekteras. Men det verkar som att en enkel informationskampanj kan lösa den knuten.
”Jag vill inte ha en kamera på mig som folk ska klä av sig inför”, sa en sjuksköterska och förtroendevald för Vårdförbundet förra året (Vårdfokus 6/6).
Men ingen kommer att tvingas bära kamera och ingen patient kommer att filmas i hemlighet. De kroppskameror som personalen ska bära kommer tydligt att signalera när de används.
Det är de som behöver kontrolleras som kommer att kontrolleras. Hur kan någon vara emot det?
