Annons

Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Alliansen i Skåne borde satsa mer på systemskifte

Budgetsatsningarna borde inriktas mer på tillväxt och valfrihet än att bara ge fler skattekronor till den välfärd som redan finns.
Sofia NerbrandSkicka e-post
Ledare • Publicerad 23 oktober 2021
Sofia Nerbrand
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Pierre Månsson (L), Christina Borglund (KD), Peter Johansson (M), Carl Gemfeldt (C) har lagt fram en gemensam budget för Kristianstads kommun.
Pierre Månsson (L), Christina Borglund (KD), Peter Johansson (M), Carl Gemfeldt (C) har lagt fram en gemensam budget för Kristianstads kommun.Foto: Adrian Ericson

Hur staten kommer att ta in skatter och spendera pengar under nästa år står fortfarande skrivet i stjärnorna. På riksplanet domineras politiken av frågan om som ska regera med vem och förhandlingar om statsbudgeten pågår nu i riksdagens finansutskott.

Region Skåne och Kristianstads kommun leds emellertid stabilt av Alliansen. M, L, C och KD har i dagarna lagt fram två budgetförslag för respektive organisation. De kommer att påverka skåningarna i hög grad.

”Trots det höga tonläget i den politiska debatten så är samtliga partier – från höger till vänster – överens om den absoluta majoriteten av utgifter.”
Annons

Det blir ingen skattesänkning för Kristianstadsborna. På varje intjänad hundralapp får de även fortsättningsvis betala 11,18 kronor till regionen och 21,46 kronor till kommunen. Det blir totalt en skattesats på 32,64 procent, vilket är högre än riksgenomsnittet som ligger på 32,27.

Inte ens det gamla skattesänkarparitet Moderaterna driver på för att den kommunala inkomstskatten, som i stort sett alla betalar, ska minska. Och det är värt att notera att trots det höga tonläget i den politiska debatten så är samtliga partier – från höger till vänster – överens om den absoluta majoriteten av utgifter.

Statsbudgeten för 2022 ligger på omkring 1 200 miljarder kronor, men Moderaterna vill bara använda 50 miljarder av dessa på ett annat sätt än den rödgröna regeringen. Det motsvarar lite drygt 4 procent. Den av oppositionen så kritiserade familjeveckan som regeringen föreslår kostar 3,5 miljarder, vilket motsvarar 3 promille av statsbudgeten. Inget gigantiskt systemskifte med andra ord.

Visst kan man hävda att budgetskrivningarna, regleringsbrev till myndigheter, utnämningar av chefstjänstemän och verbalt ledarskap också spelar roll, men de ekonomiska prioriteringarna är näppeligen väsensskilda när man ser helheten. Därför kan man tycka att nidbilderna av de politiska motståndarna i det andra blocket inte borde vara så hårda.

Det hade i stället varit uppfriskande om de borgerliga partierna hade öppnat för mer privata sjukförsäkringar för att möjliggöra för fler att investera i sin hälsa och bidra till finansieringen av sjukvården. Eller om de på allvar underlättade för fler privata alternativ inom hela välfärdsområdet. Tog verklig strid för friskolor och självständiga läkarmottagningar. Nu råder stor enighet kring den i grunden socialdemokratiska välfärdsmodellen, trots att den dras med ineffektivitet, köer och i delar alldeles för dåliga resultat.

”Nu råder stor enighet kring den i grunden socialdemokratiska välfärdsmodellen, trots att den dras med ineffektivitet, köer och i delar alldeles för dåliga resultat.”

I Kristianstad väljer de styrande allianspolitikerna att behålla det mesta från tidigare budgetar och att lägga ytterligare 138 miljoner kronor på ”hållbarhet, trygghet, utbildning, arbetsmarknad och attraktivitet”. Det översätts i siffror genom att kommunstyrelsen får ytterligare 5 miljoner, arbete och välfärd 40 miljoner, barn och utbildning 34 miljoner, omsorg 11 miljoner och tekniska nämnden 15 miljoner kronor. Kommunövergripande verksamhet får 15 miljoner kronor extra i den totala budgeten som uppgår till 7 miljarder kronor.

Det ekonomiska utrymmet för dessa påslag har glädjande nog kommit från större skatteintäkter, tack vare att fler har jobbat mer än vad kommunen hade räknat med. Men den nordöstra delen av Skåne dras fortfarande med högre arbetslöshet än regionen och riket i övrigt, och det allra viktigaste måste vara att ännu fler kan försörja sig själva och bidra till tillväxten. Så kommunen borde egentligen satsa mer på tillväxtbefrämjande åtgärder än välfärdskonsumtion.

Även Region Skåne, som har ansvar för regional utveckling, måste bli ännu mer offensiv på detta område, inte minst efter att pandemin har slagit hårt mot delar av näringslivet.

Men Alliansen i Region Skåne lägger den absoluta merparten – 1,5 miljarder kronor – av de utökade utgifterna på hälso- och sjukvård, med fokus på att korta kötider och ordna bättre cancer- och primärvård. Av de nära 48 miljarder kronor som regionen omsluter varje år, går nära 42 till sjukvården. Nämnden för regional utveckling får 50 miljoner mer att röra sig med, och har därmed 270 miljoner att röra sig med nästa år. Småpengar i sammanhanget.

I en alldeles färsk befolkningsprognos framgår att i det nordöstra hörnet av Skåne kommer invånarantalet att öka lite grann, men inte alls lika mycket som på den västra sidan. Malmö/Lund och Helsingborg förväntas attrahera betydligt fler än Kristianstad. I nordost bor 15 procent av Skånes knappt 1,4 miljoner invånare och det vore till gagn om fler föddes här eller flyttade hit. Människor är nämligen en tillgång som skapar utveckling och välstånd.

”Om Alliansen i Skåne ska sätta ett enda långsiktigt mål så borde det vara att skapa livskvalitet i världsklass så att fler väljer att leva och investera här i framtiden.”
Annons

Om Alliansen i Skåne ska sätta ett enda långsiktigt mål så borde det vara att skapa livskvalitet i världsklass så att fler väljer att leva och investera här i framtiden. För att nå dit behövs bland annat fler friskolor, ökad valfrihet inom äldreomsorgen, bättre företagsklimat, satsningar på digitalisering, att fler kan äga sin bostad och inte minst ett starkt framtidsoptimistiskt budskap.

”Vi vill mer med Skåne” är mottot i Alliansens regionbudget. Då måste de borgerliga politikerna spänna bågen lite till och prioritera tillväxt och valfrihet ännu mer. Samt rent av besluta om en skattesänkning nästa gång de ”får pengar över”.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör

Annons
Annons
Annons
Annons