I det ljusa köket intill hallen avslöjas Evas stora passion. På en kökshylla trängs flera krukor och handgjorda vaser i olika färger och på köksbänken står en klocka helt gjord i keramik. Samtliga är Evas egna verk.

– Tidigare höll jag på med keramik i mer enkla rena former, utan krusiduller. Detta är någon slags anti mot minimalismen. Jag inspireras mycket av rokoko, förklarar hon samtidigt som hon pekar på en lampfot i keramik med flera olika detaljer.

Intresset för keramiken har följt Eva i mer än 40 år.

– Men det är först nu jag har tagit mig an det och försöker jobba med på 100 procent, berättar hon.

Eva Tenje har hela sitt yrkesliv jobbat med inredning och kreativitet på olika sätt. Hon har jobbat som inredare och i drygt tio år drev hon det egna företaget Inredningsgalleriet på Södra Kaserngatan i Kristianstad.

Mötet mellan det moderna och det antika är tydligt i hennes hem. Olika stilar blandas och hon låter gärna de mer förädlade äldre möblerna och detaljerna stå intill något mer nutida föremål.

– Det skapar en personlighet att blanda olika stilar och jag gillar den kombinationen. Att köpa in allt nytt till ett hem blir väldigt sterilt och själlöst. Jag vill framhäva motsatser för det är det som skapar spänning.

Eva Tenje bor i ett trettiotalshus mitt i centrala Kristianstad. Det var för åtta år sedan som hon köpte treplansvillan.

– Jag gillade planlösningen. Jag är inte direkt för det där med öppna ytor, jag tycker att det är härligt när väggar sluter om en och att man får en känsla att man går runt i ett hus, förklarar hon.

Nu några år senare har huset genomgått en del renoveringar.

I källaren ligger trettiotalsvillans hjärta, Evas egen verkstad.

– Källaren är det bästa med huset. Jag hade nog i bakhuvudet en tanke på att jag ville ha ett bra utrymme för att ha en verkstad redan när jag köpte huset, säger hon.

Det är en verkstad där hon i dag, förutom för sitt eget skapande, även anordnar och bjuder in till kvällskurser i keramik.

I ett av rummen står två drejningsskivor, i det andra en större torkugn. Och i ett tredje rum radas flera hyllplan upp med nästintill helt klara glaserade eller målade föremål som vaser, skålar och även begravningsurnor.

– När min man dog för några år sedan skulle vi hitta en urna men jag hittade ingen som passade. Så jag gick hem och drejade en egen precis så som jag ville att den skulle se ut, förklarar hon.

Sedan dess har hon fortsatt att dreja begravningsurnor.

All hennes keramik är gjord av stengodslera. Och lergodset dekorerar hon nästan alltid med en eller flera blommor.

– Jag älskar blommor. Det står för liv, och jag använder ofta blommor i min keramik.

Hon förklarar att det inom hantverket handlar om att ha ett personligt uttryckssätt. Något hon tycker att hon på senare tid har hittat.

– Att få jobba med keramik betyder mycket för mitt välmående. Det är som meditation. När jag lägger leran på drejskivan så är jag helt i nuet. Händernas verk ger en sådan oerhörd känsla som man aldrig får i en massproducerad vara som säljs över hela världen. I mitt hem och i min inredning omger jag mig inte av något annat än saker som ger mig något tillbaka, säger hon och avslutar:

– Det finns en själ i allt som är handgjort.