Östlin kan tugget

Hon kan knappast betecknas som ej insatt i ämnet, Lillemor Östlin. Med över 20 år i fängelse och 40 år som amfetaminmissbrukare har hon erfarenhet som få deckar- eller andra romanskribenter.

Nyheter • Publicerad 31 januari 2011

STOCKHOLM 20050303 Lillemor ÷stlin som skrivit en bok om sina år på Hinseberg och sin relation till Lennart Giejer. Foto Dan Hansson / SvD / SCANPIX code 30062Foto:

Boken handlar om de i samhället lägst stående; hemlösa, narkomaner, kriminella – en värld där epiteten går hand i hand. Bosse och Gittan, Lill-Gurra och Debbie, Hjalle och hans hund Luffarn bor alla i skabbiga husvagnar som de med jämna mellanrum får flytta på för att de naturligtvis stör landskapsbilden.

Det är en obeskrivlig misär, utan tillräckligt med mat, hygien, pengar, ja det mesta. Däremot närmast en idyll i hur de behandlar varandra som goda grannar man sällan skulle uppleva i villaområdet. Den värme Östlin visar för såväl utanförfolk som polis, och den initierade dialogen – hon kan "tugget" – är en stor del av berättelsens behållning.

Själva brottet - vad man nu kan rubricera det som - handlar om Bosses frånfälle och därefter bortforsling, och huruvida en småskum bilhandlare på en massa outgrundliga vägar råkar illa ut. Egentligen en farsartad historia om tillfällenas outgrundlighet – om det inte vore för miljön och de inblandades råa verklighet.

SAXO

Lotta Tholin

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.