Annons

Arkitekter 3D-printar i gamla fabriken

Lärare på arkitektutbildningen vid Lunds universitet ser fantastiska möjligheter med Ifö Ceramics gamla lokaler och brännugnar. I samarbete med Ifö Center har de fått ett första tillfälle att tillverka byggkeramik där – med egen 3D-skrivare.
Bromölla • Publicerad 1 september 2020 • Uppdaterad 7 september 2020
David Andréen, universitetslektor på arkitektutbildningen vid Lunds universitet visade hur 3D-skrivaren skrev ut en sektion till en pelare i keramik. Planen är även att föreläsa för gymnasieungdomar i Bromölla om projektet som förlängning av Bromöllas keramikhistoria.
David Andréen, universitetslektor på arkitektutbildningen vid Lunds universitet visade hur 3D-skrivaren skrev ut en sektion till en pelare i keramik. Planen är även att föreläsa för gymnasieungdomar i Bromölla om projektet som förlängning av Bromöllas keramikhistoria.Foto: Lasse Ottosson

Tillverkningsmetoden 3D-printing har funnits sedan 80-talet, men det var först för 10-15 år sedan metoden började användas för byggnader. Kapplöpningen mot titeln ”världens första 3D-printade hus” började redan kring 2000-talet. Vem som vann kan debatteras, men bland de första husen kan nämnas BOD som printades i Köpenhamn under 2018.

Den nya tekniken ger nya möjligheter för arkitekturen. Både arkitektutbildningarna vid Lunds universitet, LTH, och Kungliga Tekniska skolan, KTH, har närmat sig Bromölla på grund av den keramiska tradition som finns på plats samt det kunskapsutbyte som kan ske mellan universitet, konstnärskap och industri.

Annons

– Det fascinerande här på Ifö Center är just skalan som ger möjlighet att tillverka i byggstorlek i stället för bara modeller och prototyper, säger David Andréen, undervisande universitetslektor i Lund som också forskar kring digitala verktyg för arkitektur.

– Här finns ugnar stora nog att ta en buss, säger Teresa Holmberg på Ifö Center, kulturhuset och kulturföreningen som köpte fabriken för ett år sedan.

För arkitektutbildningarnas premiärprojekt har dock konstnärskollektivets egna, mindre, ugnar varit tillräckligt stora. Studenterna vid LTH har fått designa en paviljong som kan beskrivas som en ”skog” av pelare som man kan gå igenom.

På grund av coronarestriktionerna fick de dock minska både antalet deltagare och antalet veckor i Bromölla. Därför har de bara hunnit med att tillverka några av de uppåt tio–tolv pelare som ingår i designen.

bild 1/5
En designerbild av paviljongen och hur man kan passera genom den. En pelare består av tre mindre pelare som roterar uppåt och inåt i varandra.
Tanken från början, innan coronapandemin, var att paviljongen tillfälligt skulle ställas ut vid vattnet vid Ivöstrand. Nu kommer delarna som hinner bli färdiga att kunna ses vid Southern Sweden Design Days och på Ifö Center konsthall.
Forskarstudenten Anna Goidea från Rumänien och Elin Daun höll koll på tillverkningen via datorer.
Elin Daun med en sektion till en pelare.
Pelarna har ett veckat mönster där mönstret simulerats i dator och arbetar med lerans printegenskaper – fler veck innebär bättre printstabilitet men de skall försöka vara så raka som möjligt, då de printade lagerna tenderar att falla samman om de överstiger en lutning på 45 grader.
En designerbild av paviljongen och hur man kan passera genom den. En pelare består av tre mindre pelare som roterar uppåt och inåt i varandra.
Tanken från början, innan coronapandemin, var att paviljongen tillfälligt skulle ställas ut vid vattnet vid Ivöstrand. Nu kommer delarna som hinner bli färdiga att kunna ses vid Southern Sweden Design Days och på Ifö Center konsthall.

– Det viktiga har varit att lära oss att förstå materialet, leran, och vilka parametrar vi måste ta hänsyn till, säger Elin Daun, universitetsadjunkt och arkitekt.

David Andréen förklarar att de utvecklar tillverkningsprocessen och användningen av produkten samtidigt.

– Vi vänder printerns begränsningar till något positivt för produkten, istället för att vara låsta vid en design som går emot printerns kapacitet. På det sättet är det mer likt en konstnärlig process.

Här saknas innehåll

3D-skrivare har främst används för specifika metalldetaljer som kräver precision, till exempel till flygplan. Många ser därför framför sig en väldigt långsam process där produkten växer fram med hundradelsmillimeter tunna lager. När det gäller leran är det emellertid något helt annat. Med 1,5 millimeters lager växer delarna till pelarna fram förvånansvärt snabbt.

– Tidigare har allt billigt inom byggbranschen förknippats med att vara fyrkantigt, men med den nya teknologin kan byggföretagen säga ”vad ni än vill ha, så löser vi det”. Vi arkitekter får därmed ta ställning till hur vi hanterar denna komplexitet, säger David Andréen.

Utvecklingen kan beskrivas med att från masstandardisering gå mot massanpassning. Det vill säga att om en kund har ett önskemål om en speciell fasad som inte är en vanlig slät yta, kommer den att kunna masstillverkas.

Annons

– I vårt projekt gör vi just detta, går emot centralisering och strävar i stället efter det unika och att använda lokalt material, säger David Andréen.

Keramikmixen för paviljongen är därför densamma som en gång användes på fabriken när den var igång.

Teresa Holmberg berättar att när hon pratat med folk i branschen har de påpekat att 3D-skrivaren även kan tillverka på sätt som inte har gått förut, när man till exempel slamgjutit i form.

Av en slump sammanföll LTH:s Bromöllabesök med att två forskare från KTH var på Ifö Center som Artists in Residence med sitt projekt inom 3D-printning.

– Vi forskar kring tillverkning i betong, men lera är likt betong och här i Bromölla finns keramikkunskapen och infrastrukturen såsom ugnar och ytor för att kunna jobba med det, säger Helena Westerlind.

Hon förklarar att leran som material gör att de kan lära sig processen på ett lekfullt sätt och blir en konstnärlig förgrening av projektet. Bland annat är deras design inspirerat av stickning.

De har en annan slags 3D-skrivare än lundagänget och hennes kollega José Hernández har utvecklat maskinen så att den kan tillverka i två färger.

KTH-forskarnas design, inspirerat av stickning.
KTH-forskarnas design, inspirerat av stickning.Foto: Lasse Ottosson
Fakta

Sponsorer

LTH:s projekt har stöttas av:

Ivetofta Sparbank

Bromölla kommun

Kanozi arkitekter (material)

Ifö Center (kunskap)

Åsa BorglinSkicka e-post
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons