Flera kulturer samsas över helsvensk sill
Stekt sill med potatismos, och ett ordentligt kafferep. Mycket svenskare kan det inte bli. Och det är med stor förväntan fem par varmt bruna ögon följer hushållslärarinnan Margareta Alfredssons förklaringar och läser recept på sitt nya språk. Fem kvinnor från fyra olika länder tog igår chansen att lära sig laga svensk mat och baka svenska kakor. – Mina söner älskar svensk mat. De vill knappt äta det vi har hemma, skrattar Galawesh Hussein från Irak. Kvinnorna är med i Folkuniversitetets och Christianstads Pensionärsuniversitets gemensamma kurs ”Invandrad i Sverige”. Ett gäng invandrare träffar en grupp pensionärer och utbyter erfarenheter. – Det är viktigt att lära sig bra svenska. Jag jobbade som gruvingenjör i Bosnien och vill gärna börja jobba i Sverige, berättar Jasna Dzanic som bara varit i landet i ett år. I Alfredssons kök bakas det först kakor. Kolakakor och chokladrutor. Kanelbullar som doftar gott. Men hur rullar man egentligen en rulltårta? – Aha, säger kvinnorna i kör när Margareta visar. Efter kakbak och mjöl på kinderna får de nya svenskorna lära sig att rensa sill. Ingen av dem har någonsin ätit sill förut. – Men fisk är gott. Och svamp, säger kurdiska Nigar Taha. De tittar nyfiket på hur Margareta Alfredsson snabbt och effektivt rensar en sill. När det är dags att prova själv kryddas sillarna med en del fniss. En och annan sill hoppar ur ovana händer. Men alla är mycket noga med att det ska bli rätt. – Vi bor i Sverige. Då måste vi lära oss hur man gör här, säger Galawesh Hussein bestämt. De är alla nyfikna på de råvaror som används. Vissa har de aldrig använt, det är inte så lätt när man inte riktigt vet vad det är eller hur det används. Idag bjuder de in övriga kursdeltagare till ett ordentligt kafferep. De gillar att träffas, att träffa vanliga svenskar. Inte bara lärare eller myndighetspersoner. Lasse och Margareta Alfredsson gick med på kursen för att de som pensionärer har tid. – Vi har föreställt oss hur oerhört svårt det är att komma till ett nytt land och tyckte att vi ville hjälpa till, säger Lasse. Han tycker att flyktinggruppen har mycket att tillföra. Jasna Dzanic tycker att Sverige haft en hel del att tillföra i hennes liv. – Man behöver inflytande från andra länder, kulturer och språk för att utvecklas. Jag trivs jättebra i Sverige. Och maten smakar jättegott! Att det bara var kvinnor som ville laga mat tycker ingen är konstigt. – Oh nej, våra män är inte som svenska män, ler Galawesh Hussein. De är ovana vid köket och det är svårt att bryta sådana vanor. Kvinnorna tycker att det är bra att alla barn i Sverige får lära sig laga mat. Det är lättare om man hjälps åt. Det blir också lättare om man kan lätta upp tillvaron med ett skratt. Trots att kvinnorna inte helt behärskar svenskan och trots att de själva kommer från vitt skilda kulturer trivs de tillsammans och drivs att viljan att lära. Om sitt nya hemland, om den svenska maten. Kakdoften och silloset slingrar sig kärleksfullt runt varandra. Liksom den svenska kulturen och språket så smått börjat få tag i flyktingkvinnorna i köket i Valje. asa.carlsson@kristianstadsbladet.se
