Här står dörrarna alltid öppna

Vinterkängor har inte direkt storlek som är anpassade för de blåa skoskydden som man ombeds sätta på sig här på Hälsomottagningen i Näsum. Alternativet blir att kränga av sig kängorna.

"Bvc" står det på väggen, färgade bokstäver i cernitlera. Och där är lille Axel just färdig, efter vaccinationssprutor, en i vardera låret. Fast känslan av "övergrepp" gick snabbt över, och tårarna försvunna innan overallen är på igen.

Då kommer Nils Karlsson in, i strumplästen. Han tog också av sina kängor, och sätter sig i lugn och ro i väntrummet. Jag tänker låta Annelie ta hand om sin patient, och föreslår att vi kan prata mer i nästa paus.

– Här har vi ingen stress, förklarar Annelie Pulkkinen Sandberg med finlandssvensk brytning.

När hon en stund senare hämtar bandage för omläggning av såret på Nils Karlssons fot kommer Britt Falk in och slår sig ner i väntrummet, med tomtar på golvet och pepparkakor på bordet ovanför. Om man blir sugen medan man sitter och väntar. Och om det inte kommer in bekanta som man pratar med.

– I det här väntrummet pratar vi med varandra. Även om det handlar om vädret mest, konstaterar Britt och berättar om hur bökigt det är med rullator på de snöiga vägarna.

Men hon har bara tio minuters väg hit, så det är okej de två gånger i veckan hon kommer för att få hjälp med såromläggningen. Alltid samma tider. Och så slipper hon ta bussen fram och tillbaka till Bromölla, den som går en gång i timmen.

– Det var svårt att komma fram till dem på telefonen, minns hon om perioden när Näsum var helt utan mottagning.

Så blir det Britts tur att sätta sig i stolen hos Annelie. Dörren är öppen, precis som när Nils var inne, och när telefonen ringer går Annelie tvärs över den lilla gången in till kontoret.

När det börjar ringa för ofta tar hon med den bärbara luren in i behandlingsrummet.

Tillgänglig är hon. Alltid, säger hon.

Britt var precis som många andra en av dem som skrev på listor för att få tillbaka sin mottagning när HälsoRingen valde att koncentrera sig på Bromölla. Nils Karlsson var en av de drivande krafterna.

I dag är de nöjda, och glada över att protesterna mot stängningen gav resultat. Och de är glada i sin doktor, Simon Larsson, som kommer till mottagningen ett par gånger i veckan.

Mottagningen i Näsum är en filial till hans mottagning i Olofström. Att en länsgräns skiljer församlingarna Näsum och Jämshög åt var inget som satte stopp för den här lösningen. Och till Olofström är det bara 2,6 mil, tur och retur.

– Många av mina patienter i Olofström kommer från Näsum. Volvo är ju en stor arbetsplats, säger han. När Hälsoringen la ner distriktssköterskemottagningen för att den inte lönade sig kontaktade han hälsovalskontoret i Region Skåne.

Simon Larsson uppskattar det oerhört positiva bemötandet han får från befolkningen i en trevlig bygd, och ett positivt bemötande från kommunen.

Han har försökt utöka kundkretsen i närbelägna Vånga också, och visst är det några som har nappat.

Öppen mottagning, har ni sånt frågar jag Annelie. Som svarar:

– Här är alltid öppet. Många kommer in när de ändå har vägarna förbi.