Klockaregården väntar på storkpar

Det syns redan på håll. På takåsen till Klockaregårdens ladugård finns ett stolt storkbo. På kanten står en sädesärla som blickar ut över ängarna ner mot Ivösjön.

–Det här är en del av våtmarksprojektet och att få hit stork vore ett signum för det, säger Sven Almer, Klagstorpsbo. Storkboet sattes upp i förra veckan och är resultatet av vad som bestämdes på åldermansstämman i januari. Det har nämligen funnits stork på Klockaregården förut.

Det fanns ett storkbo på taket på uthuslängorna, just i krysset där de två längorna möts. När taket lades om på 1940-talet togs boet bort.

Men det är inte troligt att det har funnits stork på gården under 1900-talet. Däremot bör boet ha varit bebott under 1800-talet. Före Ivösjöns sänkning fanns det betydligt fler våtmarker kring sjön än idag.

–Men det är fortfarande ett våtmarksområde och vi har haft besök av storkar flera gånger. 1983 var det en som höll till på kyrkogården och vid flera tillfällen har det kommit storkar gående över ängarna, berättar Sven Almer. Det var vid Klagstorps åldermansgille i januari som byastämman beslutade att ett storkbo skulle sättas upp på Klockaregårdens uthus, på samma plats som tidigare. Ett storkbo köptes från Storkprojektet i Skåne.

–En person därifrån ska komma hit ut och titta någon gång under våren. Om området visar sig lämpligt kommer de att sätta ut ett storkpar här nästa år, säger Sven Almer. Storkarna är uppfödda i hägn men gör sig relativt snabbt hemmastadda i ett bo. I Viby finns ett storkpar som lever fritt. Och visst vill Klagstorpsborna ha ett alldeles eget storkpar att ta hand om och titta på.

–Har det funnits stork här förut så kan det göra det igen, säger Sven Almer.

pernilla.fagerstrom

@kristianstadsbladet.se