Kommunens ovårdade tomt stör grannarna
Eva Bengtsson på Oxelvägen i Bromölla anser att kommunen inte sköter den osålda tomt som ligger bredvid hennes hus. Tomten ligger på hörnan vid Oxelvägen och Apelvägen och ägs av kommunen. Gräs, buskar och ogräs växer vilt på tomten och det irriterar husägaren Eva Bengtsson.
– Det ser ju för jäkligt ut, säger hon.
– Vi hade planerat att hugga vår häck men det är ju ingen mening när det står en meter högt ogräs. Jag begär inte att de ska fixa hela tomten, men närmast vår tomt i alla fall, säger hon.
Kommunen har även ansvaret för den tallhäck som ligger på baksidan av Eva Bengtssons hus och som vetter ut mot Östergatan. I rabatten sitter det en järnpinne nedstucken och den visar att husägarnas tomtgräns slutar drygt 30 centimeter från gräsmattan. Resten ska kommunen sköta. Kör man på Östergatan ser man en vildvuxen tallhäck där ogräset frodas. Enligt Eva Bengtsson ska det ha varit personal från kommunen och tittat på området men ingenting har gjorts. Hon har sedan i mitten av juni ringt tre gånger till Bromölla kommuns tekniska chef Stefan Apelros. Han säger att han har redan från första början lämnat över ärendet till Christer Björk, som är parkförman i kommunen.
Christer Björk säger att kommunen just nu håller på att slå gräs på de aktuella tomterna i kommunen. Anledningen till att det dröjt är semestertider men inom tre till fyra veckor ska alla tomter i kommunen vara klara, enligt honom. Häcken mot Östergatan kommer kommunen inte att ta hand om.
– Nej, de häckarna kommer vi inte göra någonting åt och så är det på många ställen. Det är så när det är ont och folk och ont om pengar, säger Christer Björk.
Stefan Apelros undrar hur mycket obehag familjen Bengtsson har av tallarna men medger att kommunen har ett ansvar.
– Om hon upplever obehag av det så tycker jag att parkförvaltningen får prata med fastighetsägarna och så får de försöka komma överens om någonting. Har de allt för stora meningsskiljaktigheter så får vi titta på det inom förvaltningen, säger Stefan Apelros.
Emma André
