Konst är inte så märkvärdigt

En kombinerad konst- och litteraturkurs, kan det vara något? Runt om de tillfälliga målarborden sitter ett gäng människor. Djupt betagna av penseldrag, färgblandning och en tavlas komposition. De är alldeles tysta, bara raspet från penslarna hörs. Och så Esbjörn Saljes trevliga stämma. – Jag ska berätta en liten historia för er idag, börjar han som ansvarar för kursens litteratursida. Texterna han läser, från kända och okända författare, inspirerar konstnärerna, lockar till skratt och eftertänksamhet. Det är tredje året som Valjevikens folkhögskola arrangerar en kombinerad kurs om konst och litteratur. Kursen är integrerad, det vill säga att det bland eleverna finns dem med funktionshinder. Måla kan alla är filosofin. Och med tanke på de alster som efter en veckas produktion pryder salen, är det nog sant. – Jag har utvecklat mig mycket och det har varit jätteroligt, tycker Camilla Persson från Malmö. Hon sitter bredvid klassens ”tupp”, Ola Andersson, den enda herren i samlingen. – Valjeviken är ett otroligt fint ställe. Att lära sig måla till högläsning är underbart, säger han glatt och fortsätter sin målning av den sköldpadda han skapade för några år sedan i en saga för barnen. Mörrumskonstnären Anita Larsson står för det konstnärliga. Hon ger varsam kritik och försöker betona vikten av att hålla samman en komposition, att färger och former ska tala till betraktaren. – Jag hoppas att veckans inspiration ska leda till fortsatt målning där hemma. Hon tycker att det är alldeles utmärkt att jobba med texter och målning tillsammans, det ger bra associationer åt båda hållen. Det tycker också Gun Karlsson som är alldeles hänförd av de ljusa färger hon blandat till. – Jag ville komma hit för att göra något roligt. Det finns inga krav på att det ska bli något. Det handlar bara om att leva sig in i målningen. Det är härligt! asa.carlsson @kristianstadsbladet.se