Lekplats mitt i ån

På ängen invid ån går ett tiotal kor och betar, två trollsländor flyger tätt över det tunna gräset invid Skräbeån och trädens lövfyllda grenar böjer sig ned mot vattnet som i sakta mak ringlar sig ned mot Nymölla och utloppet i Östersjön. Ett stycke naturidyll, men något bryter av bilden.

Mitt i ån, lite skymd av ett träd, står en grävmaskin och lägger skopa efter skopa med sten på botten. Det byggs lekplatser. Lekplatser för öring.

– Det finns för lite lekbottnar i Skräbeån i förhållande till hur mycket fisk det är. Öringen har lekt så intensivt att det blivit hålor och vi fyller igen dessa med leksten som är 30 till 80 millimeter, säger Christer Wickander från Skräbeåns Fiskevårdsförening.

Han berättar att man fått 125 000 kronor i bidrag från länsstyrelsen och behövs det mer pengar kommer föreningen att ta det ur sin egen kassa. Sedan 2001 har 1,5 till två miljoner kronor lagts ned på att göra Skräbeån tilltalande för lekande öring och restaurera vattenmiljöerna. Denna gång läggs det ut sten dels vid Årups slott och dels här norr om Nymölla.

– Det handlar om restaurering av befintliga platser, biotopvård. Eftersom fisken inte planteras ut får man göra biotopsvårdande åtgärder, säger Linus Larsson som jobbar på Trolle Ljungby Gods.

Lars-Göran Pärlklint, fiskekonsult från Halland, berättar att restaureringarna av ån är ytterst viktiga om öringen ska finnas kvar i den omfattningen den gör i dag. Utan tillräckligt många bra lekplatser skulle det ske en utarmning till slut.

– Strömbiotoperna har, i landet som helhet, blivit väldigt misshandlade genom åren, säger han och tillägger att det på sina håll gjort att öringen försvunnit.

Lars-Göran Pärlklint berättar att arbetena fiskevårdsföreningen lägger ned även gynnar Holjeån på andra sidan Ivösjön. Bland annat planterade man ut ett 100-tal småöringar i Holjeån efter ett elfiske förra året.

– Det gör vi för att de ska vandra dit och leka där nästa gång.

Lars-Göran Pärlklint berömmer gång på gång fiskebeståndet i Skräbeån och när han nyligen elfiskade i ån fick han sex olika arter, abborre, nejonöga, ål, lake, öring och gös.

– Det är första gången jag fick gös på elfiske. Den ska egentligen inte vara där, men den har nog följt med vårfloden från Ivösjön.