Släktforskning ett spännande detektivarbete
– Varje måndag mellan klockan 15 och 17 träffas vi släktforskare i biblioteket i Bromölla, säger föreningens nestor Carl-Axel Tholin och tillägger att alla intresserade är välkomna dit. – Vi ställer upp för allmänheten några timmar varje måndag. Vi förklarar gärna hur man släktforskar och ger lite tips och råd åt nybörjare. Det finns oerhört mycket på Internet om släktforskning, men Carl-Axel Tholin ger inte mycket för de privata uppgifter som ligger utlagda på ”nätet”. – Ta allt privat material på Internet med en nypa salt. Jag hittade en hemsida med en gren av min släkt, men vid närmare kontroll var mer än hälften av uppgifterna felaktiga. Som ”detektiv” måste man dubbelkolla allt och vara mycket restriktiv. Men det finns många officiella och tillförlitliga internetadresser med tonvis av värdefulla uppgifter. – Kyrkböckerna från alla Bromöllaförsamlingar samt Trolle-Ljungby och några till finns i Demografisk Databas för Södra Sverige. Adressen är ”www.ddss.nu”. Här finns alla uppgifter från 1600-talet fram till slutet av 1800-talet, berättar Inga Ljungquist. Faktiskt är det, tillägger hon, lättare att hitta uppgifter från denna tid än från 1900-talet. Och det är tack vare släktforskarföreningen i Bromölla som bygdens uppgifter finns inlagda i databasen. Redan för fem år sedan initierade man ett arbetslöshetsprojekt i Bromölla för att knappa in kyrkböckerna. Nu har kommunen tagit över projektet. Är man släktforskare bör man kunna hantera en dator. – Jag kunde ingenting från början, men tvingades lära mig, avslöjar Inga Ljungquist. Precis som riktiga detektiver lägger släktforskarna pussel. – Först och främst intervjuar man de äldsta i släkten och tecknar ner alla uppgifter, därefter samlar man på sig alla släktens fotografier och försöker identifiera personer och årtal. Bilder kan man också hitta i tidningsarkiven och kanske i idrotts- och andra föreningars klubbtidningar, tipsar Carl-Axel Tholin. – Sedan får man tillbringa många höst- och vintertimmar nersjunken över kyrkböckerna, inskjuter Inga Ljungquist och höjer ett varningens finger. – Släktforskning är beroendeframkallande, så personer med begränsad tid göre sig icke besvär, fastslår hon. Det finns många återvändsgränder i släktforskning. Gamla kyrkor och prästgårdar hade förr en viss benägenhet att fatta eld och detta medförde i vissa fall att även ovärderliga personuppgifter blivit lågornas rov. – Bland annat har kyrkbokföringsböckerna förstörts i Gualöv och Trolle-Ljungby. Men som tur är finns många andra källor att ösa ur. I tingsrätternas arkiv finns lagfarter och bouppteckningar och i kommunarkiven finns betygsböcker ända tillbaka till folkskolans införande 1842. Landsarkivet är också en tillgång. – Äldre bouppteckningar kan vara väldigt detaljerade till minsta lilla pryl. Och finns gamla arvesaker kvar i släkten kan detta vara ett sätt att nysta fram sina förfäder på, berättar Carl-Axel Tholin. Han ger fler tips. I gamla biblar kan finnas många intressanta personuppgifter, liksom i gamla skåp. Och det gäller att hitta så många lösa trådar som möjligt att nysta upp. Sedan är det kyrkböckerna som gäller. – I Ramsele finns uppgifter från alla landets kyrkböcker åtkomliga, dvs de som överlevt bränder och andra olyckor, berättar Inga Ljungquist. I Kyrkhult finns en mindre filial. Men dessa uppgifter går också att mot avgift beställas från biblioteken. En släktforskare får inte vara rädd för att röra på sig. Personer med skånsk börd före 1658 måste åka till det danska riksarkivet i Köpenhamn för att leta gamla rötter och har man finskt påbrå är det motsvarande arkiv i Finland som gäller. Målet för en släktforskare är naturligtvis en antavla långt tillbaka i tiden. – Har man tur kan man komma till 1500-talet, men längre tillbaka är väldigt sällsynt, säger Carl-Axel Tholin. Resultatet blir alltså ett snyggt släktträd med de olika generationerna i grenverket? – Nej, släktträd är bara något amatörer håller på med. – Det roliga med släktforskning är inte att komma långt tillbaka i tiden, utan att kunna reda ut sina förfäders livsöden. Att få kunskap om deras levnadsregler, lagar, straff och förordningar, säger Inga Ljungquist. När skulle du själva valt att leva? – Inte på 1700-talet när endast ett barn av tolv överlevde. Eller när pesten kom 1710-11 och slog ut 3/4 av befolkningen på vissa orter. Nej, jag är nog ganska nöjd med att leva just nu, konstaterar hon. bo.erlandsson @kristianstadsbladet.se
