Trasig hiss tvingar Carl-Ingvar stanna inne

Vad som var en stark vilja att bli bra igen, en vilja att komma tillbaka till livet har blivit till en besvikelse. Vare sig det är den viktiga rehab-träningen eller ett besök hos frisören som blir inställd på grund av den trasiga hissen blir Carl-Ingvar Ström och hans fru Laila ledsna.

–Han kommer inte ut på flera veckor ibland, säger Laila som inte orkar baxa ner makens rullstol för trapporna till villan i Valje.

Dessutom har hon själv en synskada som försämrar hennes chanser att hjälpa Carl-Ingvar. Det var hösten 1999 som hjärnblödningen kom. Carl-Ingvar satt och tittade på TV, i väntan på att ge sig ut och fiska i den lilla båten han har nere i Valjeviken. Han hade först gjort en ordentlig frukost på sängen till Laila och hunnit äta själv. Han skulle bara resa sig för att stänga TV:n. Och så nös han. Sedan minns han inte så mycket mer.

–Läkarna säger att nysningen utlöste hjärnblödningen, säger Carl-Ingvar och berättar om sin tuffa väg tillbaka.

Han är fortfarande delvis förlamad i vänster sida, men nu känns i alla fall inte benet som en trästock, armen inte som en falukorv. Och så kan han prata igen.

–Det var som att född på nytt, säger han leende. Efter flera månaders rehabilitering på Korsvångsgården var så Laila beredd att ta emot Carl-Ingvar i hemmet igen. Kommunen hade varit och installerat en hiss, så att trappan upp till huset inte skulle vara något problem. Tanken är ju att hjälpmedel ska underlätta för sjuka och handikappade att leva ett så vanligt liv som möjligt.

–Jag var jätteglad först, berättar Carl-Ingvar.

Men sedan i april ifjol har trapphissen gått sönder vid fjorton tillfällen. Det har varit olika orsaker varje gång. Ibland har Carl-Ingvar blivit sittande i hissen i ett par timmar. I gassande sol, i kyla.

–Så här får det bara inte gå till, säger Laila som i ett slag förlorade sin ledarhund, som hon skämtsamt kallar Carl-Ingvar, och plötsligt fann sig själv som den starkare av de två. Båda är noga med att berätta att de faktiskt fått hissen renoverad ganska snart efter att den felanmälts. Så sett har det skötts bra. Men det verkar ju inte hjälpa. Att aldrig veta om den 20 år gamla hissen ska fungera idag eller inte tär på krafterna och på humöret. Paret vågar knappt planera för morgondagen.

Senast förra måndagen lagades hissen senast. I fredags gick den sönder igen, Carl-Ingvar missade tiden hos frisören. Trots snöovädret igår väntade han på ”de underbara hemtjänstflickorna” som bokat in en promenad.

–Fast det blir förstås inget eftersom hissen är sönder, suckar han. Nu kräver Carl-Ingvar Ström att hissen lagas en gång för alla. Eller byts ut. Eller vad som nu krävs för att den ska fungera, han kunna komma ut, de få ett fungerande socialt liv.

–Någon måste kunna ta tag i det och sluta bolla oss fram och tillbaka, säger han.

Tittar ut över en snöig bokskog, vita åkrar. Det är vackert. Och det är något Carl-Ingvar Ström vill kunna gå ut till, varje dag.

asa.carlsson

@kristianstadsbladet.se