Vallade sulor i Ivetofta kyrka
Pingstdagen firades med dans i Ivetofta kyrka. Inte traditionellt helig dans, eller lovsångsdans. Nej, äkta gammelsvensk folkdans bjöds det på. Den vaniljgula kyrkan välkomnade de färgglada dansarna. Det stora, ljusa och öppna kyrkorummet bar upp väggarna i en inbjudande båge. Och akustiken lämpade sig synnerligen väl för folkmusiktonerna.
– Rörelse är också ett sätt att prisa Gud och skapelsen, säger kyrkoherde Pia Wiktors.
Sedan några år tillbaka ger Ivetoftakören tillsammans med Tunnbyringens folkdanslag en dansmässa under pingsthelgen.
– Pingsten är glädjens tid och nu när vi förlorade en helgdag gäller det att accentuera firandet, förklarar Pia Wiktors.
Även för dansarna själva är dansmässan speciell. Det är inte så ofta de får chansen att dansa i en kyrka.
– Man måste valla sulorna ordentligt, säger Rune Gustavsson och skrattar.
Han syftar på de tröga tegelplattorna i kyrkans golv.
Annars tycker han att det är en fantastiskt danstillfälle, i en lokal där rmusiken kommer till sin rätt.
– Men det är klart, vi väljer väl lite lugnare danser och klappar eller tjoar inte så högt, säger Gun-Britt Gustavsson.
Ändå blev det både hambo, schottis och lite valstakter under mässan, som är skriven av Per Harling.
Danserna följer det liturgiska skeendet och uttrycker helighet, tacksamhet och ära. Pia Wiktors predikade om Guds närvaro, som lärljungarna kände och som hon i dag skulle vilja jämföra med hur vi ibland blir andäktiga inför olika saker.
– Det är då Gud visar sig.
Efter gudstjänsten fortsatte firandet i prästgårdens trädgård med kaffe och ytterligare dans. Pingsten är ju, trots allt, hänryckningens tid.
Åsa Carlsson
044-18 55 62
asa.carlsson@kristianstadsbladet.se
