Annons

Sofia Nerbrand: Vi driver med Erdoğan bäst vi vill

Yttrandefriheten får inte ge vika för utrikespolitiken.
Sofia NerbrandSkicka e-post
Ledare • Publicerad 17 januari 2023
Sofia Nerbrand
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan är lättkränkt.
Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan är lättkränkt.Foto: Francisco Seco

Självklart måste man få driva med och kritisera ledare i andra länder. Göra narr av religiösa trossatser. Och rita rondellhundar.

Även om det upprör, upplevs som kränkande – eller rent av får utrikespolitiska följder.

Annons

I förra veckan hängde Rojavakommittéerna en uppochnervänd docka föreställande Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan utanför Stockholms stadshus. De turkiska reaktionerna lät inte vänta på sig.

Sveriges talman, Andreas Norlén, som skulle ha rest till Ankara i veckan fick veta att han inte längre var välkommen. Statsminister Ulf Kristersson (M) och utrikesminister Tobias Billström (M) tog i starka ordalag avstånd från aktionen vid stadshuset, för att minska friktionen mellan Turkiet och Sverige så att vi ska bli insläppta i Nato.

Insatserna är förvisso riktigt höga. Det pågår ett förfärligt krig inte långt härifrån och Finland och Sverige behöver gå med – och behövs – i försvarsalliansen. Ryssland utgör ett verkligt hot och ensam är inte stark.

Samtidigt var det en innerlig tur att en annan regeringsmedlem, Liberalernas partiledare Johan Pehrson, påtalar det självklara: ”Vi har yttrandefrihet i Sverige, man får säga vad man vill”. Inom lagens riktmärken – hets mot folkgrupp och förtal är inte tillåtet.

Parallellerna till reaktionerna på Muhammedteckningarna 2005/2006 är uppenbara. Auktoritära stater, extremistiska organisationer och lättkränkta individer har en oförmåga och ovilja att skilja på fri debatt och statens ansvar. Då krävde många en ursäkt av Danmark, Norge och Sverige där fria medier tryckt avbilder av profeten. Dåvarande utrikesminister Leila Freivalds (S) hade också vetskap om att svenska UD stängde ner SD-Kurirens webbplats i ett försök att blidka de högljudda och ibland våldsamma kritikerna. Hon fick sedan avgå på goda grunder.

”Den svenska regeringen ska inte be om ursäkt för en enda laglig publicering eller demonstration.”

Den svenska regeringen ska nämligen inte be om ursäkt för en enda laglig publicering eller demonstration. De är yttringar från individer. Inte staten.

Detta är en helt grundläggande princip i ett öppet samhälle.

Konstnären Lars Vilks fick indirekt betala med sitt liv därför att han levde efter denna vackra devis om yttrandefrihet. Han dog i en specialbyggd livvaktsbil i en tragisk trafikolycka utanför Markaryd 2021. Det är absurt att hans verk provocerade extremister så till den milda grad att han fick leva ett mycket kringskuret liv under nära två decennier.

Och han är inte ensam om att få plikta med sitt liv. Tolv medarbetare på tidningen Charlie Hebdo mördades 2015 av islamister för att den publicerar satir.

Att provokatören Rasmus Paludan vill bränna koranen utanför Turkiets ambassad i Stockholm på lördag är en brandfackla. För yttrandefriheten. Men också i Nato-processen.

Annons

Så varm Nato-vän jag än är, är det ändå självklart att backa Paludan. Han har en grundlagsstadgad rättighet att protestera mot den auktoritäre Erdogan och hans försök att inskränka mänskliga fri- och rättigheter i Sverige.

Vi får aldrig böja våra huvuden för sådana påtryckningar – då förlorar vi vår själ. Svenskarna är ett sekulärt och individualistiskt folk, som lever i en demokrati med en frihetlig konstitution.

Detta ska vi vara extremt rädda om, särskilt i mörka tider som dessa då totalitära krafter försöker pressa oss på alla tänkbara sätt. Yttrandefriheten får inte ge vika för utrikespolitiken.

Klart Rasmus Paludan ska få demonstrationstillstånd och polisskydd. Något annat vore en praktskandal.

Annons
Annons
Annons
Annons