Christer Nylander: Hellre ett tillitssamhälle än ett kontrollsamhälle
Jag tillbringade rätt mycket av min tid som barn och ung på Wendesvallen i Åsum. Jag önskar att jag hade kunnat påstå att jag var ung och lovande fotbollsspelare, men jag var inte så lovande. Nu är jag inte ung heller.
Jag har många minnen från den tiden, men kommer ärligt talat inte ihåg vilka minnen som är riktiga minnen och vad som bara är berättelser jag har hört.
Ett minne handlar om en särskilt stökig match (det fanns många sådana). Domaren hade svårt att hålla ordning. Utanför planen skrek besvikna fans och på plan förekom bråk mellan lagen. Alla klagade på domaren. Till sist tröttnade han och samlade alla spelare vid mittcirkeln och sa: ”Grabbar. Jag vet att jag inte är så bra. Men om ni hade varit bättre fotbollsspelare. Då hade ni också haft en bättre domare.” Därefter blåste han igång spelet igen. Det blev lite lugnare resten av matchen.
Jag minns alltså inte om detta är ett riktigt minne, men det är i vilket fall en bra story.
Med en domare som inte verkar ha kontroll börjar spelare och publik ana möjligheter. Man testar auktoriteten och struntar i signaler. Med domare som visar vem som bestämmer och som upplevs kunnig och rättvis, blir matchen helt annorlunda. De behöver knappt blåsa i visselpipan, knappt röra handen mot fickan där de gula och röda korten är.
Det är det lite som en lärarvikarie i en stökig klass. Det kan bli kaos, men om vikarien tidigt visar att vem som bestämmer och om hen upplevs kunnig och rättvis, så blir lektionen bra. För en lärare som har koll på klassen och en domare som har koll på plan räcker det ibland med en blick, ett höjt ögonbryn, en stilla tillsägning.
Jag har tänkt mycket på detta den senaste tiden. För överfört till samhällsnivå ger det en bild av de problem vi har i dag. En välfungerande stat behöver inte ha så stark ordningsmakt, inte så mycket kontroller eller så många möjligheter till hårda tag.
Tillit har länge varit ett av Sveriges styrkor. Vi har litat på varandra och på staten. Staten har litat på oss (förutom när det gällde deklarationerna). Nu utmanas rättsstaten och polisens auktoritet testas. Man förlorade första ronden och de som utmanar vann. Det blir en negativ spiral av bråk, stök, bomber, skjutningar och allt hårdare tag.
Det är som för en fotbollsdomare eller lärarvikarie. Om man tappar greppet kommer det att fortsätta bli stökigare tills något händer. Då måste staten ta i med ännu hårdare tag för att försöka återta kontroll. Regelboken skrivs om för att skärpa statens förmåga.
En viktig skillnad mellan en lektion eller en match och samhället är att lektioner och matcher har ett slut. Oavsett hur bråkigt det blir så kommer en slutsignal och därmed ett naturligt stopp på stöket. Så är det inte för rättsstaten, den måste vinna.
De flesta av oss lever hellre i tillitssamhälle än kontrollsamhälle. Vi förstår att det behövs tuffare tag här och nu, men på sikt vill vi hellre ha frihet än mer kontroll. Därför måste den negativa spiralen snabbt brytas.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
