”Bara förbjud de klimatfarliga varorna från marknaden”

Hur ser vår konsumtion ut i dag, från ett klimatperspektiv?

– Innan levde vi i ett slit- och-släng-samhälle. Men i dag sliter vi inte ens på våra varor. Vi kan köpa en tröja och använda den en dag innan vi slutar att använda den. Och varför gör vi det? Jo, för att det är för billigt att köpa nytt. Och varför är det för billigt? Jo, för att vi importerar varor från andra länder där de inte betalar sina arbetare ordentliga löner.

– Vi i Sverige har fått effektivare fabriker och produkter men vi är ett importsamhälle, mycket av det vi konsumerar kommer från andra länder och där har vi knappt någon påverkan alls på produktionen. Och konsumtionen ökar ständigt.

Vad beror dessa problem på?

– Dels på att vi får effektivare maskiner som gör det möjligt att producera mer till lägre pris. Dels på att de flesta av våra samhällen bygger på ekonomisk tillväxt som bygger på tanken att vi hela tiden måste konsumera mer. Och så beror det på marknadsföring.

– För 10-15 år sedan handlade marknadsföringen om att förklara en viss varas funktion men i dag handlar den i stället om att sälja en livsstil. För nu har vi egentligen redan allt vi behöver.

– Till exempel har de som säljer tvättmaskiner konstaterat att marknaden för tvättmaskiner sedan länge är mättad. Men eftersom vårt samhällssystem bygger på att konsumtionen fortsätter så måste man ändå komma på nya sätt att sälja tvättmaskiner - och börjar lyfta fram hur nya modeller är bättre än gamla.

– Vi har också gått från en kultur i samhället där du uttrycker vem du är via dina färdigheter till en kultur där du uttrycker vem du är genom vad du konsumerar.

Vad kan du se för lösningar?

– Vi får dopaminkickar när vi skaffar oss någonting nytt som går att jämföra med de vi får om vi tar kokain. Och de som har en brist i egen produktion av lyckohormoner från barndomen har ett extra stort behov av dessa kickar.

– Men effekten är lika stor om vi får saken genom ett klädbyte eller köper den second hand. Så dels kan man ju normalisera denna typ av konsumtion och delningsekonomi. Vi kan också se att kortare arbetstid påverkar konsumtionsmönstren så att vi inte köper lika mycket utan i stället gör mer tillverkning och lagning själv - byter ut inkomst mot tid.

– Det finns ingen silver bullet som kommer att lösa allting utan främst handlar det om olika styrmedel som politiker har. De kan förbjuda saker, ändra regelverk, minska eller öka skatter och informera om miljömärkningar.

– Men när vi forskat på saken har vi kunnat se att för mycket klimatansvar läggs på konsumenter fast de flesta inte är insatta eller har tid eller lust att sätta sig in i klimateffekten av olika varor. Det som är absolut mest effektivt är förbud - bara förbjud de klimatfarliga varorna från marknaden.

– Och näst effektivast är att använda ekonomisk styrning som skatter. Men klimatskatter används väldigt sparsamt.

Varför då?

– Politikerna är väldigt rädda. Jag gjorde intervjuer med politiker i ämnet för några år sedan och då sa de att det bara är de som ska gå i pension och inte har något att förlora som vågar prata om klimatskatter och hållbar konsumtion överhuvudtaget.

Känner du hopp om utvecklingen?

– Ärligt talat - nej, inte alls. Samhället har inte den känslan av akutläge och brådska som skulle behövas. Politikerna tjafsar mycket med varandra och det saknas synergi och mobilisering av samhället.

Vad skulle kunna få dig att känna hopp?

– Kanske om det blev en folkrörelse och skedde en mobilisering som trycker på politiker att agera.

Du har gjort en undersökning som heter ”Kan Homo Sapiens bli hållbar?” Vad kom du fram till?

– Cirka 40 procent av din klimatpåverkan kan du påverka själv men resten är kopplad till de val som görs av samhället. Så visst kan du tänka på att tänka över vad och hur du konsumerar och det är viktigt att göra det. Men det är i dag jättesvårt att leva helt hållbart som individ eftersom hela infrastrukturen som vi är beroende av är ohållbar, säger Oksana Mont.