Även ett skånskt kulturarv måste offras
Jag vill kommentera ditt inlägg på grund av jag tror att många inte inser att vi måste ”offra” både det ena och andra för att komma tillrätta med människans skövlingar i havsmiljöer, även ett så kallat skånskt kulturarv måste offras.
Ålen är klassad som akut hotad och har varit rödlistad i ArtDatabanken sedan 2005. Du tar upp och håller med på fyra punkter från Havs- och Vattenmyndighetens utredning om återköp av ålfiskerättigheter.
Jag ställer mig frågan varför genomförandet av alla (fyra i inlägget) genomförandeförslag inte kan göras med vissa ändringar; Föreslå ett verksamt nationellt program – stark motivation om återköpsprogrammet – sätt fart med att prioritera minskningen av vattenkraftens inverkan. Den ena åtgärden behöver alltså inte utesluta den andra. Varför inte föreslå och arbeta för det riksdagsledamot Maria M S kraftfullt och omedelbart om du vill rädda ålen i ett biologiskt hållbart system generationer framåt.
Ålfisket har minskat och det är bra, tycker jag. Det kan minska till noll och sedan får vi vänta på att ålen kanske kan återvända även till ”våra” vatten uthålligt med nationella och internationella åtgärder. Det är det enda som kan få ålen livskraftig igen. Tycka vad man vill, men alla åtgärder stor som små sammantaget kan ge effekt.
Skånes ålarv; Nationellt immateriellt kulturarv enligt Unescos konvention där Sverige har ratificerat konventionen. Men det är inget hinder att detta vilar. Obekvämt att inse, men kanske nödvändigt.
Du nämner strategiskt också ålfiskarnas kunskaper i din inledning av inlägget. Jättebra med sakkunskap. Att nyttja och ta till vara på den är ju absolut inget hinder trots att fisket måste upphöra nu med en gång. Kunskapsarbete kan ju leda till att generationer framåt eventuellt kan fiska ål igen vid den skånska kusten och vara stolta över det så kallade skånska kulturarvet.
Kerstin Frodig
Kristianstad
