Alla förtjänar ett anständigt liv – Moa, 25, vädjar till regeringen

Jag är en tjej på 25 år och har en omfattande funktionsnedsättning som gör att jag är i behov av assistans dagligen för att klara av min vardag och många med mig, barn som vuxna står i exakt samma situation. Under den senaste tiden har det uppdagats hur allt färre fått rätt till personlig assistans. Såväl utökad som stadigvarande. Många har antingen fått avslag gällande utökning av assistanstimmar eller helt fråntagits sitt stöd.

Trots att regeringen utlovade en kraftig utökning genom lagstiftningen Stärkt rätt till personlig assistans, som tillkom förra året i januari har detta inte förverkligats, utan endast en liten ökning har skett. Bland vuxna har antalet assistansberättigade fortsatt att sjunka. Detta enligt hänvisningar till Vårdföretagarna, Sveriges ledande organisation för vård och omsorgsgivare.

Under den senaste tiden har detta problem även uppmärksammats i pressen via tidningar och nyhetssändningar, då både föräldrar till barn med funktionsnedsättning samt vuxna med denna problematik vänt sig dit för att omgivningen, kommunalpolitiker och regering ska få upp ögonen och förstå allvaret. Först då har det i vissa fall skett ändringar till det bättre gällande beslut om personlig assistans. Ska ett sådant vidtagande verkligen vara nödvändigt?

Enligt konventionen om mänskliga rättigheter är alla människor födda fria och har samma värde, rättigheter samt skyldigheter. Enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, har personer med funktionsnedsättning rätt att leva självständigt och delta i samhället på lika villkor som alla andra. Insatser som kompenserar de svårigheter som tillkommit till följd av funktionsnedsättningen ska vara av god kvalitet och stödet ska anpassas efter individens behov. Det har som sagt framkommit att något sådant i många fall inte är möjligt då allt fler fått minskad rätt eller ingen rätt alls till personlig assistans.

Vi lever i 2024 och det är dags att regeringen kommer till insikt om att en diger förändring måste verkställas! Alla förtjänar ett värdigt liv! Gör om och gör rätt!

Moa Sjöberg

Kristianstad