Som ekonom har jag granskat de så kallade investeringskalkyler som enligt uppgift har upprättats av Henrik Samevik i sin roll som tjänsteman på Kultur- och Fritidsförvaltningen.

Dessa kalkyler utgör ett viktigt beslutsunderlag för politikerna.

De två förslag som nu jämförs är:

Alternativ 1:

* Kommunen köper befintlig anläggning och på denna mark uppförs kompletterande byggnader i anslutning till de befintliga.

Detta alternativ tillgodoser behoven för 100 procent av ridsportens utövare i Hässleholms tätort under överskådlig framtid.

Alternativ 2:

* På kommunal mark uppförs en komplett ny kommunal anläggning utan att befintlig anläggning köps in av kommunen vilket skulle tillgodose behoven för endast 70 procent av ridsportens utövare i Hässleholms tätort.

Utan att gå in på alla delposter i kalkylerna och försöka sätta belopp på dessa kan jag sammanfattningsvis konstatera att kalkylen för Alternativ 1 systematiskt har fördyrats samtidigt som kalkylen för Alternativ 2 genomgående har gjorts billigare.

Korrekta kalkyler skulle tydligt visa att Alternativ 1 istället medför en lägre investeringskostnad trots att detta alternativ omfattar en näst intill dubbelt så stor anläggning ägd av kommunen.

Utöver de ekonomiska aspekterna riskerar Alternativ 2 i förlängningen dessutom att leda till brott mot såväl Likabehandlingsprincipen enligt Kommunallagen som Svensk konkurrens-lagstiftning och Moms- och Skattelagstiftning. Var finns konsekvensanalysen?

Man förutsätter som kommuninnevånare att tjänstemännen alltid har ambitionen att presentera faktabaserade och opartiska beslutsunderlag till politiken. Varför det i detta fall har gått så totalt fel varken kan eller vill jag spekulera om.

Som kommuninnevånare blir jag dock bekymrad om politikerna tvingas att fatta väsentliga investeringsbeslut som grundas på missvisande underlag

Det är i så fall inte så konstigt att politikerna allt som oftast, kanske helt oförtjänt, får kritik för märkliga investeringsbeslut.

Hans Ahnell